HANNAS LILLA PLACE

Kom på att ni inte fått se någonting från Hannas rum sedan hon bytte. Kanske beror på att det inte riktigt är klart där inne. Jag är fortfarande på jakt efter en stor rund matta, ett runt bord med pallar istället för det stora vita hon har nu och ett golvskåp som man kommer se direkt in från vårt sovrum. Men det kommer tids nog. Så här ser det ut just idag. Tycker hon har ett riktigt mysigt litet rum och hon själv trivs att vara där inne. Allt oftare försvinner hon iväg och man hittar henne lekandes för sig själv. Lagandes av mat i lilla köket och har bäddat ner alla små vänner i sängen. Precis så som man vill att det ska vara.
 
Jag och flickorna är lediga, så ännu en långhelg har vi påbörjat. Älskar det. Vi har varit ute i lekparken men höll nästan på att frysa ihjäl för det blåste så kallt. Värme upp flickorna med ett varmt bad när vi kom hem och medan lunchen stod i ugnen. När jag sedan höll på att plocka ihop i köket så tyckte jag det blev väldigt tyst inne i vardagsrummet och där hittade jag dom sovandes både två. Nu "bakas" det kakor av trolldegen jag gjorde i går och gissar det blir storstädning efter det, haha. Snart väntar vi hem P och då blir det fredagsmys för hela familjen. Happy friday!

INVIGNING AV SALONG 17

Idag har jag varit på invigningen av Salong 17 som öppnat på centralgatan 17 i Sundsvall. Goodiebags, mingel och bubbel i deras mysiga salong. Har nu bestämt mig för att boka både tid för att göra fina naglar och få fotvård inom närmaste tiden. Båda delar hittar du där hos dom duktiga tjejerna Joanna, Malin och Eva. Tips tips! Tog även en runda på stan när jag slutade jobba. Internationella Matmarknaden och Tjejkväll i IN:Gallerian har verkligen dragit folk. Så himla kul att se så många människor på våra gator och torg i city. 

ATT LEVA MED EMETOFOBI

Ivrig tjej som var uppe kring fem och lekte för sig själv på rummet. Redo att när som helst hoppa i kläderna och äta frukost. Det var dags för klassfoto idag och Maya var så laddad för att gå till skolan. Jag älskar att se hur bra dom trivs och hur roligt dom har det på respektive förskola/skola. Men så kommer vi till det mindre roliga - alla sjukdomar. Jag hanterar nästan vad som helst utom magsjukan. När det nu ryktas via min tjej att barn kräkts på skolan kämpar jag som tusan för att hålla ångesten borta. Att leva med emetofobi är fruktansvärt, något jag fightas med dagligen och har gjort nästan så långt jag kan minnas, men som förvärrats ofantligt mycket sedan jag fick barn. Bara det att jag ens vågat bli gravid och fått barn är helt otroligt men också den största vinsten. För visst fanns många tankar att överväga redan i den frågan. Jag hatar det verkligen så himla mycket! Hur mycket det tar över mitt liv i allt det vardagliga, att jag ens ska behöva tänka på det varje dag året om men med störst skräck under hela hösten och vintern. Kanske är det därför jag har så svårt för årstiderna, det förknippas för mycket med min ångest. Jag vill inte att hela min kropp ska reagera som om jag håller på att dö så fort jag hör att någon kräkts, ser någon som kan tänkas må illa eller något på backen som kan tänkas vara spya eller vad det än kan vara som har med det att göra. Hur kan man vara så livrädd för något? Känslan är ungefär densamma som att jag bara går och väntar på att vilken minut som helst bli skjuten. Det låter kanske brutalt men det är precis så jag lever. I perioder går det bättre och tankarna kommer inte upp lika ofta varje dag, men dom finns alltid där. Jag vet med mig att jag kommer att få kämpa som tusan för att fungera som vanligt enda fram tills det blir sommar igen. Jag måste för min familj, för att inte dom ska behöva bli påverkade utav det. Jag ger mig inte och jobbar på saker hela tiden för att jag ska hantera det bättre, inte bara med mitt skal utåt, utan även för att jag ska kunna njuta av livet och få må bra.

NI ÄR LIVET

Vilken oslagbart härlig dag det varit. Sådär så man nästan önskar att få fortsätta vara hemma med dom små bustrollen för alltid. Vissa dagar flyter helt enkelt mer än andra och idag var en sådan dag. Dom är utan tvekan meningen med livet - mitt liv. Efter att ha tagit oss en promenad och varit ute i lekparken kan ni gissa någon som var ivrig med att öppna paketet som hade kommit. Mitt nya objektiv och jag kommer garanterat kompa bra ihop i framtiden, känner det med en gång. För att få prova ordentligt fick barnen göra det aboslut förbjudna här hemma - hoppa i sängen. Dom tyckte så klart det var jätteroligt att få tillåtelse till det och jag gav mig på det svåraste att fota. Hoppande barn är inte särskilt lätt att fånga på bild, haha. Älskade ungar! ♥