Han som kan

Som ni alla nu vet har jag inte haft mitt livs bästa dag idag. Men ikväll känner jag mig mer lättad och gladare än jag gjort senaste dagarna. När P kom hem från jobbet (mannen som avskyr räkor), hade han med sig rökta räkor och lyx aioli för han vet hur mycket jag tycker om det. Inte nog med det hade han med sig mitt favorit godis och min favorit tidning. Allt för min skull, för att få mig glad. Han kan han, min Patrik ♥

Och tack ännu en gång för allt erat pepp och helt underbara kommentarer, mail och sms,  som kommit in under dagen! Jag hoppas lika många peppar er och att ni vet att ni inte är ensamma, även om det ibland känns så! ♥

Nu ska jag hoppa in i duschen för att sedan lägga mig en stund och bläddra i min nya tidning innan jag slår igen ögonen. Imorgon väntar en spännande dag. Och jag lovar att jag fortfarande är kvar i blogg världen så ni får hänga med :)


Många kramar till er alla ♥



8

"Det ordnar sig, det gör det alltid"



Jag borde förstått att det skulle komma reaktioner på förra inlägget jag skrev. Men skulle aldrig kunna drömma om hur många som skulle skriva så långa och otroligt fina och kloka kommentarer här under förmiddagen. Även min mobil har fått ett antal sms från underbara personer. Ni är så himlans fina allihopa, vet ni det?

Jag som i vanliga fall inte ens pratar öppet om sånt här och nu gjort det offentligt. Trots lite ångest över det hela så känns det ganska bra. Det var inget "Tyck synd om mig -inlägg" och det hoppas jag ni förstår. Det finns nog fler faktorer i det hela som imorse fick bägaren att rinna över. Jag saknar bara vissa så himlans mycket och ibland önskar man saker och ting vore annorlunda!

Jag vet att alla har fullt upp med sina liv och att vi alla väljer olika vägar. Men jag personligen anser det inte vara något problem. Jag har många fina människor i mitt liv som jag vet vart jag har trots att det går långt mellan att vi ses och hörs. Jag har min allra bästa vän många mil härifrån och trots att vi alltid varit så enormt olika på alla plan sedan vi var barn, så vet jag vart jag har henne. Även om det går månader, ibland nästan år innan vi ses och hörs. Att vi är på olika stadier här i livet betyder inte att vi inte har massor att ge och dela med varandra!

Jag ska försöka sluta grubbla över det här nu och bara njuta av det jag har. Jag är en väldigt glad och framåt tjej egentligen och det ska jag fortsätta vara. På något sätt så har jag lättat mitt hjärta så det räcker och blir över nu och tänker blicka framåt. Inte bakåt igen. Och jag vet nu att jag är långt ifrån ensam att känna så här ibland. Nu blir det inga fler långa och personliga inlägg från mig på ett tag. Jag tänker fortsätta att vara glad och dela med mig om allt mellan himmel och jord.

Tusen tack ännu en gång finaste ni, som tagit er tid att berätta om er själva och gett mig så fin och positiv feedback! Ni är bäst! ♥
4

Jag har förändrats...

...kanske inte till det bättre. Även om jag själv har trott och tyckt det. Jag har alltid varit van vid att vara omringad av nära och kära. Alltid. Sällan känt mig ensam. Men nu sitter jag där. Veckorna och månaderna går och det finns inga ursäkter längre. Patrik har kanske rätt.

Igår undrade han vad jag önskar mig i 25-års present. Jag har hela tiden sagt det och jag säger det igen, En 25-års fest med alla våra vänner. Till svar får jag, "Du har inga vänner kvar Eleni, ingen skulle komma".

Jag har försökt ignorera det, har aldrig tidigare varit med om det eller känt känslan. Jag har kanske gett upp nu. Att ständigt bli ignorerad eller "bort glömd". Jag har sån lust att säga en massa dumma saker. Det skulle nog lätta mitt hjärta. Men jag gör det inte för jag vill inte ångra mig sedan. Istället kanske det kommer face to face någon dag. Jag har redan sagt alldeles för mycket. Funderat timme efter timme om jag ens ska publicera det eller inte. Men jag bryr mig inte längre! Alldeles för personligt, men jag bryr mig inte.

Jag har det viktigaste i mitt liv, min familj! Om det inte passar många, så får det vara så. Min familj är ändå värd allt och lite till! Nu vet jag också att det inte alls är anledningen för alla, så då beror det väl på mig. Jag har inte kommit på varför än, men någon gång kanske någon kan berätta.

Jag funderar på att sätta punkt i min blogg här. Men som vanligt har jag svårt att ge upp något som jag verkligen tycker om. Vi får se vad som händer och sker.
20