"Det ordnar sig, det gör det alltid"
Jag borde förstått att det skulle komma reaktioner på förra inlägget jag skrev. Men skulle aldrig kunna drömma om hur många som skulle skriva så långa och otroligt fina och kloka kommentarer här under förmiddagen. Även min mobil har fått ett antal sms från underbara personer. Ni är så himlans fina allihopa, vet ni det?
Jag som i vanliga fall inte ens pratar öppet om sånt här och nu gjort det offentligt. Trots lite ångest över det hela så känns det ganska bra. Det var inget "Tyck synd om mig -inlägg" och det hoppas jag ni förstår. Det finns nog fler faktorer i det hela som imorse fick bägaren att rinna över. Jag saknar bara vissa så himlans mycket och ibland önskar man saker och ting vore annorlunda!
Jag vet att alla har fullt upp med sina liv och att vi alla väljer olika vägar. Men jag personligen anser det inte vara något problem. Jag har många fina människor i mitt liv som jag vet vart jag har trots att det går långt mellan att vi ses och hörs. Jag har min allra bästa vän många mil härifrån och trots att vi alltid varit så enormt olika på alla plan sedan vi var barn, så vet jag vart jag har henne. Även om det går månader, ibland nästan år innan vi ses och hörs. Att vi är på olika stadier här i livet betyder inte att vi inte har massor att ge och dela med varandra!
Jag ska försöka sluta grubbla över det här nu och bara njuta av det jag har. Jag är en väldigt glad och framåt tjej egentligen och det ska jag fortsätta vara. På något sätt så har jag lättat mitt hjärta så det räcker och blir över nu och tänker blicka framåt. Inte bakåt igen. Och jag vet nu att jag är långt ifrån ensam att känna så här ibland. Nu blir det inga fler långa och personliga inlägg från mig på ett tag. Jag tänker fortsätta att vara glad och dela med mig om allt mellan himmel och jord.
Tusen tack ännu en gång finaste ni, som tagit er tid att berätta om er själva och gett mig så fin och positiv feedback! Ni är bäst! ♥