Om 6 dagar har vi Beräknat Förlossningsdatum. Den 17 Juni.
Tidigare i graviditeten hade jag aldrig trott att vi ens skulle komma så här långt utan varit säker på att bebisen skulle komma veckor innan BF. Men samtidigt har jag sagt att om den inte valde att komma någon vecka före så kommer jag säkert få gå över tiden. Nu har vi iofs inte passerat den 17 juni än, men jag försöker ställa in mig på att vi kommer att göra det. Även om jag innerligt hoppas att det är så nära som möjligt nu.
Dagens mage i v.39+0. Mina tidigare favoritbyxor börjar jag bli riktigt tokless på att bära. Konstiga, va? Haha.
♥
Mitt uppe i en underbar tid som jag verkligen försöker njuta utav så brottas jag nu dagligen med min onda, trötta kropp och alla hormoner och känslor som allt oftare tar överstyr. Den enorma längtan blandat med en gnutta ångest inför framtiden gör att många tankar hinner komma och gå under en dag. Att snart behöva dela på sig rättvist och visa lika mycket kärlek känns så enormt och det är svårt att inte känna lite rädsla över att på något sätt misslyckas. Rädsla över att någon ska känna sig mindre älskad eller utanför. Antar det är mest gravidhormoner som spökar och jag är extra blödig för tillfället. Jag vet att det här kommer att bli underbart och gå utav sig själv för kärleken är enorm. Balansen kommer vi att hitta. Det största vi har i livet är våra älskade barn och man vill dom bara det bästa - Lillasyster & Storasyster ♥
Nu vill vi bara få påbörja vårt familjeliv på fyra. Vi alla tre bara väntar, väntar och väntar otåligt. Och jag kan inte med ord beskriva hur otroligt less jag är på att vara gravid, ha så ont hela tiden och tröttheten som håller på att mosa mig. Samtidigt är det en aning vemodigt, snart är det över, antagligen för sista gången.
Jag förstår dig verkligen, jag var också så trött på att vara gravid nu den sista gången men samtidigt kändes det väldigt vemodigt när vi antagligen heller inte ska skaffa några fler barn.
Inte långt kvar nu i alla fall, spännande :)