ELENI APOSTOLAKIS

 

Senaste veckan har jag haft så himla svårt att lägga mig och sova. Trots tröttheten kommer jag liksom inte till ro. Nu vet jag att det är min tur till sovmorgon imorgon (för första gången på veckor) så därför känner jag kanske inte jag har så brottom till sängen just ikväll fast dom andra sover sen långt tillbaka. En ganska skön känsla men på samma gång längtar jag till det ska bli morgon. Bästa tiden på hela dagen helt klart men också för att jag vet att jag får vara med flickorna igen. Konstigt det där men nu längtar jag efter dom varje kväll när dom ligger och sover. Hur kan man sakna någon man träffar hela dagarna och som fortfarande finns under samma tak? Det är nog bara ett mammahjärta som kan förstå det. Lycklig och tacksam över vår lilla familj ♥