ELENI APOSTOLAKIS

Då var första ljuset tänt i adventsljusstaken. Vi har städat och rensat i barnens rum för att göra plats och få ordning inför kommande födelsedagspresenter och julklappar. Känns otroligt skönt att få det gjort. Det värsta jag vet är när allt är i en enda röra och man knappt vet vad man äger och har. När ordningen var gjord så plockade vi fram stjärnor, ljusstakar och annat juligt samtidigt som julmusiken spelades i bakgrunden. Fortfarande bor inte många tomtar här hemma och så kommer det antagligen fortsätta men det finns mycket annat man kan göra för julstämningen tycker jag. Vi har försökt att åtminstone skapa så mysig första advent det går med dom här krassliga barnen. Värst är det för Hanna som är så rosslig och knappt har någon röst. Hon som brukar vara den gladaste lilla tjejen som alltid har massor att säga har knappt sagt någonting idag. Några få ord kämpar hon fram men mest bara nickar eller skakar hon på huvudet. Försökte locka med adventsfika, lite pepparkakor och julmust men varken det eller ens glass vill gå i. Varje gång hon hostar till rinner tårarna och man ser hur ledsen hon blir, men inte ens gråt kommer fram då hon är så hes och tjock i halsen. Det gör ont i hjärtat att se henne så här men hoppas verkligen att det ska vända snart. Tills vidare är det bara närhet och vila som gäller.

 

Nu ska vi mysa ner oss i soffan hela familjen till den gode dinosaurien som dom fick igår. Dom har redan hunnit se den flera gånger men vill se om den igen och den här gången ska även jag vara med. Sen hoppas vi på lite sömn i natt. Vi delar på oss i natt igen och sover med varsin unge som hostar och vaknar varannan gång. Småbarnslivet.