Vardagen kunde vara betydligt enklare än vad den är, men så klart också mycket svårare. Igår morse sa vi ännu en gång hejdå till pappan i familjen och vi ses inte förrän närmare helgen igen. Jag är så redo för förändring och jag känner verkligen att jag är på väg någonstans. Mot någonting nytt. Utan att egentligen veta vad. Det enda jag vet är att jag gör allt och lite till för flickorna. Om jag så måste vända mig ut och in. Ingenting är viktigare än dom - Min stora lycka i livet. Jag är så trött på hur vi styrs av samhället och plikter. Tänk om man bara kunde få vara fri till att leva precis som man ville. Göra precis det man känner för. Om det bara hade fungerat så. Gillar inte tanken på att vi får några veckor på oss under sommaren för att leva, medan resten av året gör vi alla det vi "måste" för att få den där lilla friheten som är över på ett ögonblick. Frustrerande. När vardagen sätter igång kommer alltid många tankar och känslor över mig. Alltid redo för en förändring men nu är det verkligen dags, på riktigt.
När jag kom hem i eftermiddag passade jag på att duka upp middagen utomhus. Man får ta tillvara på de här fina och relativt varma kvällarna. Frukostar och middagar utomhus har blivit alldeles för få i sommar. Men vi njuter av varje tillfälle. Och åh, vad jag älskar att vara med dessa ungar! Och det bästa utav allt just nu är att fritids har stängt i två dagar så vi får vara hemma och lediga tillsammans ♥ Men så klart hade vi önskat att även pappa P kunde gjort oss sällskap. Åtminstone om kvällarna.
Vilka härliga bilder! 😍