ELENI APOSTOLAKIS

God fortsättning allihopa. Sedan sist har vi fått en sjuåring här hemma som väcktes med sång och paket tidigt i fredagsmorgon. Dessutom på jullovets allra första dag för båda flickorna tillsammans. Jag har jobbat så hela kroppen värker och känner mig fortfarande helt slut. Men ändå blev det en mindre uppesittarkväll hos oss på lördagen direkt när jag kom hem. Sedan följde mardrömsjulafton då Maya vaknade på lördag natt magsjuk. Som alla väntat på den här dagen, förberett alla julklappar, julklänningar, längtan och förväntan. Och istället vart det en så sorglig och jobbig dag. Vet inte vem det var mest synd om - hon som var sjuk eller hon som direkt efter frukost tog på julklänning, finskor och halsband och gick och väntade på tomten hela dagen. Så positiv och glad spred Hanna ljus i mörkret. Hon sjöng julsånger, talade om hur mysigt vi hade det och väntade väntade och väntade på tomten. "Kommer han snart? Jag är ju så snäll mamma. Då kommer han väl ändå?". Mitt hjärta brast både en, två och tre gånger. Ingen julmat, inga nära och kära, ingen ork och ingen tomte. Trots det tröstade Hanna mig med kramar och sa att vi kunde fira jul en annan dag, även om tomten så klart bara kunde komma på julafton. Sent på julaftonskvällen blev vi överraskade av en tomte med lykta utanför fönstret som sedan kom in och lämnade julklappar till barnen. Den lyckan var oslagbar att se och det värmde mitt hjärta så enormt! Tack bästa "tomte-mormor" som förgyllde och räddade barnens julafton ♥

 

Nu är det slut på vilodagar och redan före kl.8 imorse var jag och plockade upp kollegor längs vägen för att åka och påbörja mellandagsrean på jobbet. Nu ser vi fram emot litet julfirande med min mormor och morfar på fredag men först ett par jobbdagar till. Är det bara jag som börjar känna lust till att kasta ut julen och köpa mig tulpaner och vårpiffa? I December, jag vet, haha.