ELENI APOSTOLAKIS

Ni kommer ihåg mitt projekt vardagsrum? Senaste veckan har det börjat hända grejor. Till en början ställde jag tillbaka vårt gamla vardagsrumsbord men målade om det och sidobordet i vitt. Vardagsrummet är så där ett gräsligt mörkt rum med ett större fönster som sitter mot norr. Enda chansen till sol är under sommartid då det skiner in genom köksfönstret och vidare in till vardagsrummet mot kvällskvisten. Typ så. Därför behövs det mer eftertanke för att få känslan av att rummet är ljusare. Ge mig en pensel och en bruk färg så ordnar vi det mesta. I dagarna två har jag målat även fönstret och kunde därför plocka bort gardinerna som täckte ungefär hälften tidigare. Nu kommer inget mer tyg upp på väggen i det här rummet i alla fall. För ynka ett par till trehundra så har redan rummet fått ett lyft. Men än är det inte klart. Det här var bara steg ett. Snart kommer mera.

 

Nu gör vi ett försök till att varva ner för imorgon är en stor dag. Barnen har varit hemma nästan hela Februari, eller heter det nu mera Vabruari? Imorgon är det vilket fall dags för dom båda att gå tillbaka till förskolan. Har dock under dagen hittat en prick på Hanna som ser väldigt misstänksam ut jämfört med alla andra prickar och utslag hon brukar kunna ha i vanliga fall. Hoppas nästan vi stökar över de här vattkopporna nu så hon inte hinner tillbaka och mot förmodan skulle råka smitta ner andra barn eller dra hem en rad andra baciller med en gång. Jag önskar Februari inte existerade faktiskt, jag avskyr den här månaden mer än något annat. Januari började bra, Februari kastar vi långt långt bort och kom aldrig tillbaka. Vill liksom inte veta vad som väntar här näst. Men en dag i taget så är det snart vår.