Helt otroligt att min mormor och morfar nu vart gifta i SEXTIO år! Hur fint är inte det? Och hur fin är inte dom? Det var med en glädjetår i ögat jag gick igenom dagens bilder. Jag känner att jag fångat de vackraste på bild någonsin när jag ser mina älskade morföräldrar. Vi överraskade dom allt med att dyka upp i Hudiksvall och tog sedan med dom till hemlig destination med en fikapaus efter vägen. Vi dukade upp så vi hade kunnat suttit och ätit där hela dagen och om solen bara hade velat visa sig medan vi var där så hade vi säkert stannat längre. Ännu en dag att stoppa långt in i hjärtat.
Och medan vi var och åkte omkring där i Hälsingland bland alla grönskande vyer, bondgårdar och byar. Massvis med kossor och hästar. Känner bara hur själen skriker efter en plats på landet. Skulle det inte vara att man måste ha ett jobb att åka till skulle jag mer än gärna flytta längre bort, mot lugnet och landet. Men just nu känner jag mig inte manad till att ha långa vägar att åka var dag. Någon gång kanske. Det är som balsam för själen att vara på sådana platser.
Det är hur fint som helst! Två väldigt speciella personer som jag är tacksam att ha få växt upp nära💖