NÄR MAN ÄNTLIGEN SÖKER HJÄLP
I flera år har jag haft olika sorters smärta med mig nästan dagligen. Har gått med hoppet om att det bara ska gå över av sig själv och dragit mig för att söka hjälp. Så länge fasaden går att hålla uppe så bara kör jag på. Men dom som är med mig dagligen vet, även om jag inte alltid säger någonting. Nu har jag bestämt mig för att jag måste göra någonting för att må bra. Både för min egen skull men också för min familj. För det har inte blivit bättre utan hellre sämre med tiden. Samma dag jag bokade tid på VC fick jag komma dit - idag! Fyra rör blod för antal tester och antagligen ganglion (cysta av ledvätska, ofarligt) eller inflammation i en sena på fingret. Efter jag fått provsvar som förhoppningsvis ser bra ut så väntar sjukgymnastik för tanten. Det känns hoppfullt. Nu ska det bli ordning på saker och ting.
På något vis så privat men ändå ingen hemlighet. Så ser det ut helt enkelt och så har min dag varit.
Bra att ta det steget att kolla upp och ta reda på vad smärtan beror på