ELENI APOSTOLAKIS

I tisdags förra veckan stod jag där arbetslös för ungefär första gången i mitt liv. Självvalt eftersom jag hade sagt upp mig. Men samma dag blev jag kontaktad för att komma på intervju på ett nytt jobb. Sedan sa det bara svisch. I tisdag var jag på min första arbetsintervju på många år. Igår fick jag ett samtal om att jag gått vidare till den andra och sista intervjun. Lyckan var då total, trodde jag. Redan idag mötte jag upp butikschef och regionschef för den sista och avgörande intervjun. Jisses, trodde inte jag skulle bli så nervös som jag faktiskt blev. Där sitter man med helt nya människor och ska på relativt kort tid bli bedömd både för den person man är och kompetens man har. Efter att "svettats" i närmare en timme så blir jag erbjuden jobbet på plats. Och där och då var lyckan total - På riktigt! Jag ville ha det här jobbet mer än något annat men vågade inte hoppas för mycket. Det här kommer passa mig så himla bra. Åh, vad det ska bli kul att jag nu ska bli en del av Cervera. Känns fantastiskt!

 

...och tänk att jag inte ens hann vara arbetslös i två veckor innan nästa jobb väntade på mig. Är otroligt stolt och glad över mig själv att jag vågade göra det här nu. Allt ordnar sig alltid. Bevisligen. Tack.