Den här glada men så livliga lilla tjejen gör ofta att mamman får gå med hjärtat i halsgropen. På bara några dagar har hon lyckas ordentligt med det två gånger! I fredags när vi skulle hämta Maya från skolan så hinner hon bara gå några trappsteg ner, i vår ganska så långa och vridna trapp, när jag ser hur hon åker framåt och börjar göra kullerbytta efter kullerbytta ner alldeles framför mig. Men jag hinner inte få tag i henne. Hon klarade sig tack och lov bra och vart mest ledsen för att hon blev så rädd. Och det blev jag också! Igår när jag stod och lagade mat så sprang barnen och lekte i vardagsrummet när jag hör en stor smäll och hur Hanna börjar skrika och grina. Mycket! Hon kommer in till mig och Patrik i köket och jag ser hur blodet rinner från huvudet. Ett jack som glipade riktigt. Medan jag försöker få stopp på blodet och tröstar liten tjej så ringer Patrik 1177. Men vid det här laget börjar man ju nästan bli erfaren av sådana här olyckor (tyvärr) så vi förstod att vi antagligen inte skulle behöva åka in. Maya har slagit ett mindre hål i bakhuvudet, Hanna två jack i pannan/ögonbrynet som fått tejpas och nu ett i huvudet och jag som tappade kniven på foten. Jisses. Så här hade vi tejp i skåpet, redo om olyckan sker. Så jag nöp ihop det och tejpade det så gott det gick med så mycket hår överallt. Och det är tur lilla fröken är en hårding så det går väldigt snabbt över och så botar ju glass det mesta. Lilla olycksfågel! ♥
Nu ska jag och tjejerna snart ner på stan. Har lovat Maya en överraskning hon så länge velat göra och så ska vi möta upp moster Joanna. Sedan väntar eftermiddagsjobb för mig.
Min äldsta som var likadan. Det visade sig vid en ögonkontroll som jag begärde att han hade ett ordentligt brytningsfel i vänsteröga och översynt i höger så kroppen missade det "fina detaljerna" som ögonläkaren sa. Efter glasögon landade på näsan så blev olyckorna färre.