JAG ÄR LIVRÄDD

 
För snart två månader sedan skrev jag inlägget om hur dåligt jag mår mer eller mindre dagligen i min mage. Och idag, äntligen, var dagen då jag påbörjat min utredning mot ett bättre mående. Stressad iväg imorse med Maya till skolan och lämnade sedan av Hanna hos vår vän till familjen, Susanne, där hon fick vara under tiden jag skulle till vårdcentralen. Jag kanske valt fel yrke men ibland känns det som jag är oroväckande påläst om sjukdomar, diagnoser och utredningar och kan sätta det mesta på både mig själv och andra, haha. Det kändes som det var en lång stund jag satt där med min läkare och gick igenom allt jag kunde komma på, även om jag i efterhand tycker det är synd att jag missade säga vissa saker. Men det jag kom ihåg att berätta där och då var tillräckligt för att det skulle tas på allvar. Det enda jag fick veta på plats förutom att han anar ungefär samma fel som jag själv gör är att min kroppspulsåder tydligen sitter på ett ställe den vanligtvis inte gör i kroppen. Och det förklarar antagligen varför jag känner som jag känner på ena sidan magen. Vidare är det många prover som har tagits och kommer att tas. Två remisser till sjukhuset väntar och jag är livrädd! En av anledningarna till varför jag inte sökt hjälp mycket tidigare är just för att undersökningarna jag anade jag skulle få göra gör mig panikslagen. Skulle velat bryta ihop på plats när han gång på gång rekomenderar mig till att verkligen göra det. Att det är nödvändigt för att vi verkligen ska få veta vad som är fel på mig. Så nu är det bara att invänta tider för att göra ultraljud på magen och värst av allt gastroskopi. Bara tanken gör att jag vill bryta ihop och jag kan knappt andas. Jag vill inte! Men jag kan heller inte leva så här, så valen är få.
 
När jag kom tillbaka till Susanne hade hon dukat fram en god brunch och vi åkte sedan för att storhandla tillsammans. Det blev ett äventyr i sig och fick mig glömma allt för stunden. Men när vi kom hem igen och hade vart och hämtat Maya på skolan så kommer ångesten över mig gång på gång. Flickorna var trötta och satte sig framför en film. Jag hamnade där vid köksbordet och tog mig knappt någon annanstans. Den här dagen tyngde ner mig liksom. Luften gick ur för en stund. Patrik är borta på jobb och mamma och pappa är fortfarande på Kreta. Nu önskar jag bara dom kunde komma hem, allihopa.
7
Mamma

Vi kommer snart❤❤❤

Kristin

Kram till dig! Bra att du kollar upp hälsan din även om jag förstår din oro inför vissa undersökningar 💗

Svar: Tack snälla! <3
Eleni Apostolakis

Mimmi

Vännen, du har tagit första steget till att äntligen må bättre. Kram

Josefine

Fina du! Skickar världens största styrkekram, och håller alla tummar jag har <3

Monia

Du kommer få hjälp att klara av det. Tala bara om hur du känner in för undersökningen när du ska dit. Det går bra ska du se. Du kan få bedövning och även lugnande. Kram👍

Emmele

Åh vad jag lider med dig. Men jag tycker du är modig, och var noga med att berätta om din rädsla så du kan få lugnande. Kram

Svar: Jag vågar inte alls egentligen och känner mig så långt ifrån modig just nu. Men vissa saker känns det som man måste bara. Läkaren skulle skriva i min remiss över min rädsla så att jag kunde få tabletter innan undersökningen ska göras. Kram
Eleni Apostolakis

Monika

Usch, förstår dig och just med gastroskopin.
Men skönt att få veta och få må bra❤

Svar: Ja, jobbigt att behöva genom gå men försöker inte lägga för många tankar på det innan det är dags. Ysch. Tillsvidare käkar jag två sorters antibiotika och ytterligare två tabletter två gånger om dagen. Så skönt att det ska bli ordning på det här nu!
Eleni Apostolakis