ELENI APOSTOLAKIS

I ett par veckor har det mesta känts otroligt tufft. En livsförändring, bryta gamla mönster och ovanor, puscha sig själv betydligt längre än vad jag trodde jag skulle kunna och ändå blir jag så besviken på mig själv när jag inte klarar det ännu lite längre. Inte skulle jag väl kunnat tro att vägen till ett friskare jag skulle betyda en så otroligt djup dal för att nå. Man önskar så klart vägen skulle peka mer uppåt än nedåt när man äntligen tar tag i sina "problem". Men ibland kommer jag på att jag kanske är alldeles för hård mot mig själv. Istället för att peppa sig själv är det lättare att trycka ner och se sina brister. Men jag kämpar vidare och tror stenhårt på att innan det här året är slut så kommer hela min kropp fungera bättre än vad den gjort på många år. För att jag äntligen tagit tag i det!

 

Nu har jag vilket fall fått mina tänder fixade, nya fina naglar gjorde min syster på mig igår och ny medicinering för magen väntar. Det tar sig. Och som pricken över i så har årets första tulpanbukett flyttat in! Trevlig helg!