OBESKRIVLIG KÄRLEK

 
Det har varit två rätt så jobbiga dagar. Mitt dåliga samvete gör nästan ont. Egentligen vet jag inte ens om jag har en anledning till att ha det, men jag bara har det ändå. Det är en sådan kväll där jag längtar efter mina två smulor så enormt. Trots att dom bara sover i rummen bredvid. Vill bara krama om dom och tala om hur mycket jag älskar dom. Fast jag gör det varje dag, flera gånger om dagen. Igår var vi lediga, men ingenting blev så som man hoppas en ledig dag ska vara. Förutom den stunden när dom skrattade och hade kul, lekandes vattenkrig som ovan, så var det mest bråk och skrik större delen av tiden. En dag som tog alldeles för mycket energi, istället för att ge när man väl var ledig en stund tillsammans. Tror det sitter i lite än idag. Och så kommer något sorts vemod över mig. För jag har redan börjat vinka hejdå till sommaren. Varför gör jag det i förväg? Så onödigt. Bara för att vi åker mot Kreta i slutet av nästa vecka. Även om jag längtat så vill jag inte. Mest för att jag vet att i samma stund som vi är tillbaka så börjar Maya skolan igen. Sommarlovet är över. Tillbaka till verkligheten. Det har gått alldeles alldeles för fort. Jag vill bara stoppa tiden nu! Vill inte se slutet.
2
Cornelia

Alltså wow, bilderna med vattnet <333 Sommaren kommer hålla i sig länge, man får försöka tänka att bara för att skola och jobb drar igång så är inte sommaren slut, det är bara att det är lite skola på sommaren helt enkelt. Så får man göra massa sommargrejer den tiden man är ledig :)

Mimmi

Skolstarts vemod, det känner jag igen må du tro. Fyrtio år efter min sista skolstart påverkar det fortfarande mitt förhållande till augusti och september.