ELENI APOSTOLAKIS

Den här dagen har verkligen sprungit ifrån mig. Och jag har gjort något jag aldrig tidigare gjort. Förskolan undrade om inte Hanna kunde få gå idag för att vara med på genrepet och sedan uppträdande av deras årliga musikal som våravslutning. Så trots att jag var ledig lät jag henne vara där idag. Märklig känsla. Jag passade på att ta en morgonpromenad som övergick till första löprundan jag gjort på flera år. Pust och stön. Trodde jag skulle kollapsa innan jag kom hem, haha. Jag åt sedan en väldigt sen frukost i solen efter en härlig dusch. Efter det gick jag ut och målade i ett par timmar innan det var dags att hämta Maya från skolan och sedan vidare mot förskolan för att se alla små pyjamashjältar som uppträdde. Så duktiga så! Nog har vi en liten stjärna alltid. Så klart.

 

Min långa ledighetsvecka går mot sitt slut. Det enda jag ångrar är att jag inte lyckats sätta mig ner och göra absolut ingenting på de här sex dagarna. Hur svårt kan det vara att göra ingenting? Uppenbarligen ett projekt om man heter Eleni. Jag har hållt på med något non-stop. Hela tiden. Och ändå känner jag mig lite stressad över att jag inte hunnit ännu mera. Men det största projektet de här dagarna var ändå att bygga en glasskiosk åt barnen och det är slutfört nu. Ihelgen ska jag köpa lite saker för att piffa till den. Så nöjd ändå med resultatet. Nu står jag i valet och kvalet om jag faktiskt kanke ska lägga mig på soffan för första gången på en vecka eller om jag ändå ska klä på mig och gå ut för att påbörja en ny sak som jag är sugen på att testa åt flickorna. Jag är egentligen helt galet trött efter de här lediga dagarna. Ni hör ju. Men när ska man göra allt man vill göra om inte när man är ledig? Tror jag ändå överväger att lägga mig och bläddra i några tidningar. Ögonen går nästan i kors. Det kan jag väl ändå vara värd.