ELENI APOSTOLAKIS

I mina tankar hade jag redan igår kväll övergett tanken på att baka kanelbullar idag. Orken lika med noll. Efter en natt utan särskilt bra sömn hade den tanken inte ändrats när vi steg upp imorse. Men ni vet... vem kan bara sitta ner och ta det lugnt? Efter en seg start på dagen bestämde jag mig ändå för att nu gör vi det här. Det är ändå kanelbullens dag. Men hela den här kanelbullsbakningen var som upplagd för att misslyckas. När vi precis satt igång, jag och Hanna, jästen är smulad, mjölken är ljummad och vi börjar blanda ihop. Då inser vi att sockret är slut. Gissa paniken. Det går bara inte att baka kanelbullar utan socker! Vi slängde på oss ytterkläder och körde bort till affären. Väl hemma har mjölken nästan jäst över kanten på bunken. Efter många om och men fick jag till sist ihop en någorlunda bra deg och när jag då ska blanda ihop fyllningen så inser jag plötsligt att jag använt mig av kardemumma istället för kanel... trött hjärna. Räddade ändå upp det till sist och bakade mina livs största kanelbullar någonsin. Gigantiska. Så det tog vi med oss till min mamma och pappa för att överraska med lite fika dagen till ära, så fort Maya hade kommit hem från skolan. Men jaa.. då bullarna var enorma så lyckades jag dessutom ta med mig för få. Jag offrade mig för laget och fick till sist provsmaka en när vi kommit hem igen. Dom blev super. Slutet gott, allting gott.