OBESKRIVLIGT BEHÖVLIGT

Att den här lediga dagen behövdes nu visste jag redan, men inte hur otroligt jättemycket. Andas. Att få en dag till att bara vara hemma och göra precis det vi orkar och känner för. Att bara kunna skrota omkring i myskläder hela dagen och få kramas hur mycket som helst med min lilla pärla. Vi har lekt, där leken tog oss ut för att gå på äventyr. Men innan vi kom hela vägen utanför ytterdörren så fick jag först hjärtat i halsgropen när Hanna ramlar ut för trappen med sin lilla ryggsäck på ryggen och en docka i famnen. Det är inte första gången, men väldigt länge sedan sist. Vi har en livsfarligt lång trappa och har man inte riktigt koll på benen, ännu värre när ytterkläderna blir allt fler och tjockare, ja, då får man se upp. Men allting gick bra. Inte ens en tår kom utan vi var nog med skärrad båda två när jag äntligen fick tag i henne hängandes upp och ner med huvudet längst ner i trappen. Lite röd på höften och lite ont i benet men det var som bortglömt när vi äntligen kom ut och började plocka in cyklar och sparkcyklar och till sist plockade varsin påse med löv i höstens alla färger. Av löven blev det pyssel, tänkte visa er sedan. Men mestadels har vi bara varit här och nu. Med en massa mys i soffan framför filmer som Hanna valt. Gissa vad? Jo, nu har faktiskt mamman godkänt att börja kolla på julfilmer igen. Jag försökte åtminstone sätta stopp för det i sommar även om en och annan tomte dök upp även då när lilla fröken fick bestämma.
 
 
Älskade lilla vän. Vad jag behövde den här dagen. Den allra bästa dagen på länge. Nu ska vi fortsätta i samma tempo och vänta hem den lite större älsklingen från skolan snart. Ladda upp med ny energi, njuta av att vara ledig och vara tillsammans för att sedan fortsätta veckan med jobb och förskola.