EN NY TID UTAN SKAM

Ofta tar det tid till att vänja sig vid nya saker. Och med det som blivit för oss nu har jag till och med funderat på om jag ens skulle nämna. Jag dömer ingen annan om hur man väljer och inte väljer, vad man gör och inte gör oavsett vad det handlar om. Men jag dömer gärna mig själv, hårt. Om inte jag lever enligt mina principer och hur jag känner, vem ska göra det då liksom? Och går jag då emot mig själv känner jag någon sorts skam. Hänger ni med? Mina barn har nästan aldrig gått på förskolan. Eller det har dom, fast väldigt väldigt lite. Det har inte behövts så ofta med mina arbetstider och då har det blivit så naturligt. Det har fungerat jättebra för oss alla och aldrig varit några problem eller att jag känt att barnen haft behov för mer. Visst har jag fått kritik för det ibland men då oftast av folk helt utifrån. Jag anser ändå att har barnen ett tryggt och kärleksfullt hem så ser jag inget fel med att få extra mycket av lediga dagar tillsammans med sina föräldrar om man har möjlighet till det medan barnen är små. Vill absolut inte att det ska anses som en "dåliga sak". Är jag ledig så är självklart mina barn också lediga. Tills att man börjar i skolan, självfallet. Nu till saken. Idag lämnade jag Hanna några timmar på förskolan trots att jag har ledig dag. I samråd med förskolan kommer det bli så ungefär 2 dagar i månaden så att hon får vara med i "femårsgruppen" varje vecka och komma in i det mera som förberedande inför förskoleklass. Jag förstår och tycker det är jättebra men ändå skäms jag på något vis. Ska försöka njuta av en stunds egentid vid de enstaka tillfällena, det är man inte särskilt van vid. Planerade att träna, ta en promenad och jobba lite hemifrån idag. Men än kan jag inte riktigt slappna av och njuta av den tiden, men det kommer kanske. Det är ändå bara första gången än och nästa gång blir först om två veckor. Det vart ju faktiskt inte helt och hållet "egentid" heller då Maya varit hemma från skolan idag efter att ha fått en allergisk reaktion över hela kroppen stackarn. Det är ingen fara med henne utan det verkar bli bättre under dagen.
 
 
Timmarna swishade ändå förbi. Jag tog min härliga och svettiga promenad som tänkt, duschade, gjorde pannkakor till Maya och protein pannkakor åt mig själv. Sedan var det dags att hämta hem Hanna igen. En glad unge fick jag med mig hem som hade massor att berätta om vad dom gjort för uppgifter i femårsgruppen idag. Det kommer nog bli bra det här. Vi har en ny tid framför oss. Det blir ett sätt att långsamt vänja sig vid att man om mindre än ett år har två skolbarn och då kommer det verkligen bli tomt för mig under veckorna när jag har lediga dagar. Ska försöka njuta av det här sista året så mycket det bara går. Det finns ju så mycket mysigt och roligt man kan göra tillsammans. Och det kommer vi så klart forsätta göra även om det inte blir på samma sätt. Hade jag inte haft de arbetstider jag har så hade vi kommit in i det för flera år sedan. Och precis som för väldigt många andra kommer vi nog vänja oss också. Allt har sin tid.
Jessica Högberg

Snälla släpp skammen! Hur många barn har fått vara hemma så mycket... du är grym, förskolan har rätt, hon behöver komma in... Njut av din nyvunna tid vad du än gör med den. Låter ju dessutom som hon trivs. Skammen är inte din, ge den till någon annan <3

Svar: Tack snälla för det peppande orden! <3
Eleni Apostolakis

Mimmi

Det är ingen ängslig ledsen liten tjej du lämnar i förskolan, tvärtom! Hanna är ju så social, klok och positiv. Hon kommer må så bra och ha så kul de här få extra timmarna, tillåt dig själv att må bra själv också av din "egen tid". ❤

Svar: Ja, jag vet ju det. Det är bara så svårt innan man kommer in i det. Nu får det bli som det blir.. så vissa gånger får hon vara hemma med mig trots allt, haha. Men de veckor när timmarna där är tillräckligt många anser jag det något onödigt att låta henne vara där medan jag är hemma. Så det kommer nog bli bra trots allt :) <3
Eleni Apostolakis