Påsken väntar inte på bättre tider utan kommer oavsett vad till oss snart. Så tidigare i veckan passade jag och Hanna på att påskpynta här hemma. Vi har aldrig gjort något stordåd till påsk och även om jag hade planen på att göra desto mer i år än vi tidigare haft så kommer vi inte längre den här gången heller. Hade så fina rosa fjädrar sedan innan men har faktiskt kompletterat med några i mullvad också. Dom är så fina! Fjädrarna satte vi på några kvistar videkissar och fram kom någon enstaka prydnad i form av kanin, ägg och fågel. Det står nu fint tillsammans med påskäggen jag gjort i år. Påskäggen ska ni få en närmare titt på kanske imorgon. Barnen är nöjda såhär och då är jag också det.
Hannas fokus på att sätta fast fjädrarna var stor. Som hon pillrade på med det där. Lite klurigt var det allt men till sist så fick vi fast fjädrar så det räckte.
Större delen av den här söndagen har vi tillbringat utomhus. Vi åt korvlunch, fikade och jag har byggt ett litet "sängbord" in till sovrummet ute hos mamma och pappa idag. Det är väl så vi helst bör umgås nu mera. En härlig stund i friska luften. När vi kom hem så gick barnen ut på gården och kompisar kom över. Barnskratt ute på gården påminner om hur kul man kan ha och hur viktigt det ändå är att få vara tillsammans. Men det är ändå svårt att veta var man ska sätta gränsen. Ännu svårare är det för oss som går till jobbet varje dag och träffar massvis med människor, barnen går i skolan som vanligt tillsammans och sedan då? Hur stor gör skillnaden att inte ses när skoldagen eller arbetsdagen är över? Vi tror åtminstone att så länge vi får röra oss fritt ute så är det ändå ett bra sätt att kunna umgås utomhus och göra saker. Ja, det mesta går faktiskt att göras utomhus också. Hur tänker ni?
Jag tror på din linje, kan dom gå i skolan kan dom umgås ute efter. Tror det är viktigt med socialkontakt, om nya förbud kommer får vi tänka om... <3