NÄR ALLT GÅR MOT SITT SLUT

Har aldrig varit bra på att ta farväl. Även om jag vet att allt som har en början också har ett slut. Det är med tunga steg vi går rakt in i vår nya vardag. För min del åtminstone. Hör så många som säger att det är skönt att komma tillbaks till rutiner och få vardagen att rulla. Jag själv har nog aldrig känt den känslan. Helt ärligt avskyr jag rutiner. Det bästa jag vet är att få ta dagen som den kommer, göra det jag känner för precis just nu. Det är en frihetskänsla. Och det är en magisk känsla. Jag känner hur stressen smyger sig på när kalendern blir allt mer väl fylld. Så många tider, så mycket att komma ihåg och så många måsten. Det finns kanske en anledning till varför jag har valt det jobbet jag har. Varierande tider, dagar och scheman. Jag passar verkligen inte för att jobba måndag till fredag varje vecka. Känner mig kvävd av bara tanken. Har verkligen svårt för att göra samma sak varje dag, varje vecka, varje år. Jag gillar variation. Så gott den går att få vill säga.
 
 
Nu går sommaren mot sitt slut. Semestertider är över och alldeles strax även sommarlovet. Hur motsträvig jag än må känna mig till allt det här så har ingen av oss något val. För nej, vi får inte bestämma själva exakt hur allt ska vara i vårt liv. Ibland blir jag bitter och känner att det är orättvist. Att ingen människa själv får välja vad man vill göra med sin tid på jorden. Bara till viss del. Jag vet att det måste vara så. Men kan ändå inte låta bli att känna på det viset. Man mår inte bra av stress och press, men ändå måste man pina sig igenom det större delen av året. För att sedan få känna sig levande igen på sommaren. Men nu går vi mot hösten. Kalendern är fylld till bredden med jobbtider, två olika skoltider, gympa, fotbollsträningar, matcher, föräldramöten... kläder ska märkas, väskor ska packas, middagar ska planeras, matlådor ska göras, barn ska sova i rätt tid, kläder ska läggas fram, vem ska skjutsa vart, vem hinner hämta först... ja, nu ska vi in i ekorrhjulet igen.
 
Men så idag. Min allra sista lediga dag med min lilla skrutt innan skolplikten kallar för många år framöver. Vi passade på att åka och köpa fika för att ta en picknick på stranden. Ljuvligt varmt. Avslappnande. Hon som absolut inte skulle ha badkläder på för hon skulle minsann inte bada, hoppade ändå i plurret i trosorna. Hon fann också snabbt en kompis där på stranden. Det gör mig lite lugnare inför skolstart. Det är tur hon är så framåt och snabbt hittar nya kompisar. För nog är det lite pirrigt inför måndagen när mamma bara får lämna av och inte ens följa med in på skolan. Allt är så nytt, vi vet inte riktigt var vi ska, många nya barn, helt nya fröknar. Hon var lite orolig att hon inte ska hitta hennes hylla att ha saker på men det hoppas jag någon annan vuxen kommer hjälpa henne med. För mami får bara vinka hejdå utanför. Hon kommer klara det galant, det vet jag. Värre kommer det nog bli för mig själv. Tror ni inte?
Mamma

Det känns i mammahjärtat ❤️ Jag vet..men det kommer att bli så roligt för henne med kompisar ❤️ Hon är så social och har längtat efter vänner, gumman😍!

Svar: Jag vet att hon kommer att älska det! ❤️Det är jag inte alls orolig över. Mer orolig över mig själv 😂😂
Eleni Apostolakis

Mimmi

Vad jag känner igen mig i motståndet att jobba, jobba och jobba...Som barn var det min hemlighet att jag kände så, för jobba ska man ju...Som jag har jobbat! Plikt och driv att inte göra någon besviken har gjort att jag kört på mer än heltid i många många år. Så nu när jag arbetar mindre har jag inte fritid, nej jag har arbetslös tid och det stressar mig enormt. Nu ska barnen in i kvalmiga salar för att fylla sin plikt många år framåt, som vuxen känner vi sorg över det. Men barnen är ivriga och nyfikna på att utvecklas, lära och förstå nya saker, få nya vänner...Det här kommer gå bra för ert charmtroll .

Svar: Ja så är det. Det har gått bra för Hanni idag iaf ❤️
Eleni Apostolakis