ELENI APOSTOLAKIS

Nu är det snart två månader sedan vår lilla hårboll Cookie flyttade in. Hon som skrek och var så skygg i början. Nu är hon den mest sociala lilla hamster som kommer ut på direkten och ställer sig mot glasväggen när man pratar med henne genom glasburen. Så fort man stoppar in handen ställer hon sig på bakbenen och sträcker på de små tassarna upp i luften. Som att hon vill komma upp. Hon är kanske lite klumpigare än någon annan hamster vi ägt sedan jag var liten, men det är ju också en egen liten personlighet. Hon ramlade omkull på rygg en dag när hon stod där och sträckte sig på bakbenen och kom knappt runt så vi fick hjälpa henne. Ibland blir det kullerbyttor ner från hustaken. Hon naffsar lite då och då, men inte så det gör ont eller så. En dag hittade vi henne sovandes på rygg i hörnet på buren. Det har jag då aldrig sett tidigare. En hamster som sover liggandes på rygg, haha. Hon sover dessutom ofta väldigt djupt på dagarna så ibland får man puffa lite på henne för att se så att hon lever. Och det gör hon så klart. För sedan blir det en himla fart. Hon är ganska egen men väldigt go vår lilla Cookie. Eller ja, egentligen är det Mayas så klart. Hennes käraste lilla hårboll ♥

 

Det känns som Cookie har vuxit massor sedan hon kom. Det känns även som hon är mycket större än vad smulan någonsin blev. Eller så minns man helt enkelt inte för att smulan blev så sjuk mot slutet.

 

Det är så mysigt med djur. Oavsett storlek. Den dagen vi kanske köper oss ett hus så vill jag ha dvärgvädurar och höns. Framförallt de där kaninerna är något jag kollar efter då och då. Det vore så himla mysigt att ha några stycken. En till dröm som jag hoppas vi kan förverkliga någon dag.