INGENTING ÄR SOM VANLIGT
Ingenting är just nu som vanligt. Oavsett hur "vanligt" vi ska försöka leva så är varje liten sak av ny betydelse och ska göras på ett annat sätt än tidigare. Det tar tid att vänja sig på samma gång som det säkert kan gå bättre till en början och bli svårare desto fler dagar som går. Framförallt när man inte ser ett slut. I fredags fick jag besked om att jag blivit permitterad. Även om det är nödvändigt och det görs på det bästa sätt som det kan göras på i dessa tider, så har det ändå en betydande effekt. Jag är den som mest bara accepterar läget i de flesta situationer jag hamnar i. Jag bara tar det som det är helt enkelt. Men visst känner jag ändå en stor oro och stress över det här. Det är svårt att undgå. Vissa dagar letar man efter minsta lilla tanke som ska kunna ge lite ljus i mörkret. Efter minsta lilla sak som ska lugna för bara en liten stund. Positivt tänkande är så viktigt utan att trycka bort verkligheten. I det stora hela tycker jag vi gör det bra. Vi gör så gott vi kan. Och för barnens skull gäller det nu att inte deppa ihop, inte låta oron gå ut över dom, försöka göra allt så vanligt vi bara kan och visa styrka och trygghet i att det kommer att bli bra. Oavsett hur det känns inombords hos en själv. Det är inte alltid lätt men jag ska göra mitt yttersta för att hålla det. Det jag önskar mest av allt är att en sådan här stor kris och katastrof för världen ändå ska vara en så liten del som möjligt av mina barns uppväxt. Att påverkan på dom ska göras så minimal som vi kan göra den ♥
Hoppas ni mår bra där ute och att ni kunnat njuta av helgen!