ELENI APOSTOLAKIS

Mitt i all kaos, förtvivlan, rädslor och så många frågetecken måste vi försöka göra någonting som lugnar oss en stund. Som påminner om hur allt var för bara några veckor sedan. Hitta ljusglimtar som fokuserar på annat än all media för en stund. För ja, det går inte att ignorera, vi behöver alla hänga med i det här nu och följa alla de råd vi får oavsett om vi tror på dom eller inte. För vi har inget annat val. Men så sitter vi här i hemmets lugna vrå och måste skydda oss från nära och kära och andra personer i vår omgivning i den mån vi kan. Något vi absolut inte är vana vid men åtgärder som vi kommer att behöva ta för en tid framöver. Ja, jag har lite ångest över att behöva skicka iväg mitt barn till skolan varje dag men jag gör det ändå, jag tycker inte för tillfället att jag har det roligaste jobbet att gå till då köpcenter är ställen där vi möter många av alla sorters människor som både bryr sig men även inte bryr sig om vad man bör tänka på, jag är djupt orolig för flera av mina nära och kära men det enda vi kan göra är att hålla oss på avstånd, känner även oro över många av oss som inte kan jobba hemifrån utan bara får försöka hålla oss på benen så länge det går. Livet känns varken lätt eller särskilt roligt just nu. Och jag tror jag talar för en hel del människor i hela världen när jag säger det. Så just nu försöker jag en stund varje dag först och främst släppa mobil och media, hjärnan måste få ta en paus mellan varven. Och försöka fokusera på sådant som gör att allt känns som vanligt för en stund. Om det nu går. Men jag försöker åtminstone.

 

Idag har jag och Hanna äntligen satt igång att för så våra blommor. Vi har börjat med två sorters rosenskära och jag hoppas hoppas hoppas att jag lyckas få det gro. Det var en mysig och rolig stund där fokusen inte låg mer än på att inte spilla för mycket jord utanför och på antalet frön vi pillade ner. Jag har också tagit sticklingar från förra årets pelargoner, min Doktor Westerlund har dragit iväg och äntligen börjat blomma, min dödsdömda hibiskus är full i stora knoppar och tomatplantorna växer. Små saker som har gjort att jag glömt annat och känt lycka för en stund. Vi tog även ut utemöblerna på balkongen och där har vi suttit idag med inredningsmagasin och ätit mellis. Har smidit planer för balkongerna istället för resplanerna som satts på paus. Vi kan inte göra mer än att göra det bästa vi kan av situationen för oss själva. Vi kanske behöver lära oss att njuta av det enkla och det lilla på riktigt. Det går ingen nöd på mig på min balkong. Inte heller att spendera extra mycket tid hemma tillsammans med familjen. Allt kommer att bli bättre, men bara inte precis just nu. Så nu gör vi vad vi kan istället ♥

 

Ta hand om er!