I fredags fick vi ta bort vår lilla smulan. Hon har varit sjuk och orkade inte så mycket mer. Så klart blev det en ganska sorglig dag med en helt förkrossad nioåring. Det är inte lätt att lära sig livet. Men har hela tiden tänkt att det kanske kan vara även en "erfarenhet" att få möta sina känslor på när man är barn. Kan vara lagom tungt att förlora sin dvärghamster och förstå att inget varar för evigt. Om ni förstår hur jag menar? Idag har vi äntligen fått tag i en ny liten pälsboll som vi var och hämtade i förmiddags. Huga, så liten och rädd. Smulan var aldrig rädd av sig så jag gissar att det tar lite mera tid med att få lilla Cookie att vänja sig vid oss. Ja, så heter hon nu efter mycket velande. Men nu har Maya bestämt sig och Cookie fick det bli. Inte helt förvånad att hon fick namn efter en godsak, haha. Ni ska väl få se henne när hon blivit lite mera hemma här.
Efter jobb hela helgen har jag faktiskt haft några lediga dagar hemma. Dagar som känts både upp och ner. Som det kan vara för de flesta utav oss antar jag. Men så kom onsdagen och energin börjar hitta tillbaka. Innan vi åkte och hämtade hem Cookie var jag ännu en gång och köpte krukor och jord. Undra hur många jordsäckar jag hittills släpat omkring på i vår. Men där har jag verkligen hittat något som är terapi för själen. Kunde inte i min vildaste fantasi för några år sedan tro att jag en dag skulle ha så mycket odlingar av både grönsaker och blommor. Att dessutom se hur man lyckas få allt att växa och gro är verkligen en boost för självförtroendet att fortsätta. I eftermiddag har jag planterat ut mina luktärtor, börjat så vallmo och städat runt omkring på tomten. När jag väl kom in kände jag bara hur kropp och själ ville ge sig ut igen. Så jag passade på att ta en promenad i solen innan middagen. Så befriande härligt. Nu blir det soffmys resten av kvällen och jag känner mig redo för morgondagens tränings- och arbetspass. Hoppas ni alla mår bra där ute och kan njuta av vårsolen trots att ingen värme hittat hit riktigt ännu. Håller tummarna för att det snart vänder.
Ja det är en nyttig lärdom att lära sig glädje och sorg.
Intressant inlägg. Ibland glömmer man bort att reflektera över det som lärdomar även i vuxen ålder.