DJUPA TANKAR & NYTT LITET BO

Det finns nog inget i livet som gjort mig så svag och sårbar som när jag blev mamma. På samma gång finns det inget som gjort mig så stark. Medan livet vippar åt olika håll och ibland vet man inte om man befinner sig högt eller lågt, så har jag alltid mig själv, men framförallt mina barn att hitta styrka i. Det finns inget jag inte skulle göra för mina barn. Och då vet jag att jag talar för majoriteten föräldrar där ute. Dom jag inte talar för ger mig djupt ont i hjärtat. Kanske för att det är helt obegripligt och kanske för att det finns närmare än vad jag önskat. Ni som vet, ni vet.
 
Jag är en högkänslig person. Mina känslor är många och starka. Åt alla håll. Jag känner av stämningar, ser oftast vad personen känner innan den sagt något, läser av allt runt omkring mig. Ibland känns det som någon satt en radar på mig. Medan andra går runt omedvetna tränger känslan in i mig ofrivilligt. Samtidigt lever jag med rädslor och fobier som i perioder av mitt liv varit fruktansvärda att ta sig igenom. Stunder som varit nästintill ohanterbar och jag har funderat på om det är meningen att man ska behöva kämpa sig igenom livet istället för att få njuta utav det. Saker som jag med åren blir allt bättre på att hantera. Jag lider inte av det längre på samma vis som jag kanske gjorde för några år sedan, även om det fortfarande speglar vem jag är väldigt mycket. Men istället försöker jag vända det till en styrka istället för en svaghet. Och i och med att jag har mina barn känner jag en skyldighet till att alltid göra mitt bästa för att hantera olika situationer vi ibland ofrivilligt måste gå igenom eller hamna i. Jag behöver visa mitt allra bästa jag, att vi har en inre styrka till att ta oss igenom även de svåraste vi måste möta, vi behöver en positiv bild till oss själva och vad vi kan göra och att alltid tro på att saker kommer att ordna sig. Även när det känns som att det inte kommer att göra det. Jag har under mina 33 år hunnit gå igenom otroligt svåra saker. Sådant jag inte önskar någon behöva gå igenom, saker jag aldrig pratar om och som heller inte särskilt många vet om. Men tagit mig igenom det som jag aldrig trodde jag skulle klara. För är det något jag lärt mig så är det att kämpa. Kämpa för det man tror på, för andra, för sig själv och att aldrig aldrig ge upp. Samtidigt gör man allt för att hålla ihop. När någon annan är svag måste jag vara extra stark. Även när det blir mycket att bära. Den inställningen har jag alltid haft. Och på tal om inställning så har jag även kommit fram till hur viktig den är. På sätt och vis kan man programera om sig själv och sitt tänkande med rätt inställning. Intalar man sig något särskilt länge så känns det till sist så. Därför är det viktigt att ha sitt eget pepptalk med sig själv. Jag har det ofta för att övertala mig till att komma till rätt tankebana. Det funkar. Och det framförallt stärker mig.
 
Just precis nu känns det som världen håller på att rasa. Orkar snart inte läsa en rubrik i en tidning längre, ändå kan man inte låta bli. Orosklumpen i magen bara växer och den naturliga instinkten börjar tala om att det är dags att fly. Men vi har ingenstans att fly. Finns ingen plats på jorden att ta vägen. Samtidigt går vi mot den allra mörkaste och kallaste tiden som bara i sig är tung och svår för många. Det är nu jag behöver ta några djupa andetag, sansa paniken som ligger och trycker under bröstet, leta fram mammabjörnen inom mig för att inte göra det värre. Ge mina barn den största trygghet jag kan ge dom och lägga fokus på hur mycket roligt och mysigt vi kan ha trots att ingenting är som vanligt. Trots att vi inte vet vad vi får eller kan göra imorgon. Trots att hela världen känns som en osäker och otrygg plats för tillfället. Den där mysiga julkänslan kommer jag få jobba hårt med i år. Jag lägger extra krut på allt, allt, allt. Jag gör allt för att mina barn ska få ett fint December och en jättemysig jul med allt vad det innebär även om det kommer innebära en hel del uppoffringar också. Men dom uppoffringarna vill jag bära, inte mina barn ska behöva göra det, eller få känna det på samma vis. Min mammas ord till mig ger mig lite extra kraft, "du är den känsligaste personen jag känner, men också den starkaste" ♥
 
Förlåt för världens längsta inlägg.
 
 
Så nu när jag hamnar i den där svackan där lusten börjar försvinna då kör jag på ännu lite mer. För mina tjejer är värd all min energi och ansträngning i hela världen. Från tanken om att låta Nisse flytta hem till någon annan i år till att vi slår på ännu lite större. Här kommer Nisse-Lisa att bo hos oss i jul. Idag har jag gjort en repstege upp till trälådan där hennes hem är. Jag gjorde granar av mossa, små julstjärnor, en liten julstrumpa, krans till dörren och ett mini paket. Det börjar bli mysigt där och jag tror hon kommer att trivas. Det här tar fram barnet inom mig och jag kan bli helt uppslukad bara jag sätter igång. Låt 2020 få ett fint slut. Så fint vi kan göra det åtminstone. Nu kämpar vi ännu lite till. Vi alla måste göra det vi kan, för någon gång tar vi oss ur det och då gör vi det också tillsammans!
Monika

Inget är som det ska tyvärr...att du inte kan påverka allt i den yttre världen som händer, hindrar dig inte från att få din inre värld att bli så bra som möjligt-och det verkar du göra med bravur💖
Jag fick ett råd en gång, om du vet att du ska vara kring många andras energier eller upplever dom som tunga, ibland negativa, så be änglarna om hjälp. Säg att du vill ha en rosa sköld, NU. Sedan kan man tacka. 🤗

Jag hoppas och tror att 2021 kommer bli bättre, det kommer lätta✨ Fast det är just nu och julen som man tänker mest på..men vi klarar det som du säger-tillsammans! ✨

Svar: Tack snälla! Vi har inget annat val än att just ta oss igenom det här nu och göra det allra bästa vi kan av tiden samtidigt. För tiden står inte på paus och den kommer inte tillbaka. Så nu gör vi så gott vi kan och en så skön tillvaro som det bara går <3
Eleni Apostolakis

Therese

Förstår dig. Min känsla är den samma. Min man säger att jag sitter på kvällarna och suckar högt. Vem mår bra av all information som vi nu matas med dagligen från morgon till kväll? Hoppas verkligen att det snart vänder det behöver vi alla ❤️
Mysigt att du skapar en fin, trygg och alldeles, alldeles underbar jul åt dina barn.

Svar: Tack snälla rara! <3 Ja, det är en tuff tid för oss alla. Det enda jag önskar mig i år är att allt det här ska vara över nu. Men just nu har vi inget annat val än att befinna oss mitt i det och göra det bästa vi kan av det under tiden. Ha en jättefin helg!
Eleni Apostolakis

Mimmi

Eleni...Önskar vi kunde kramas, kanske gråta en skvätt men framför allt skratta tillsammans som vi brukar. "Boa och poa" ska ta oss igenom den här tiden, om FEM veckor vänder det mot ljusare tider igen.

Svar: Önskar inget annat heller! <3
Eleni Apostolakis

Mamma

Ja det är en annorlunda tid vi befinner oss i och man försöker göra så gott man kan för att det ska kännas någorlunda. Det jag sörjer mest är förlorad tid, som aldrig kommer igen... att jag nästan får ångest efter besök hos min mamma och pappa, (tänk om jag smittar !) eller när jag äntligen fick träffa lilla Agnes och är rädd för samma sak. Det är så tragiskt men vi har inget val, bara att kämpa på! Läste ett inlägg nyss på instagram: If you give up hope there is no future 🙏 och det är så sant! Det inkluderar inte bara pandemin utan även vår planet, den vackra ❤️. Det ska bli bättre, det är klart Eleni ❤️❤️❤️

Svar: Håller med dig och känner samma sak! <3
Eleni Apostolakis