SLUT.
Just nu känns det som jag bara kämpar för att ta mig igenom dagarna. Kroppen gör ont, mitt immunförsvar verkar lågt, jordens mumsår blossar upp, en inre stress jag inte kan få bort, en mage som i överlag är helt trasig och en trötthet som nästan är obeskrivlig. Kanske är det det sista året som inte gjort det lätt. När man kämpat för något så länge. Under tiden håller man sig flytande men till sist tar det kanske bara stopp. När man börjar se vändning på saker och ting så kanske man slappnar av något men då kommer också allting ikapp en. Jag vet inte. Men allt jag önskar just nu är lite lugn. Avkoppling. Jag längtar efter att få sova för mina ögon och min hjärna orkar knappt vara vaken mer. Om jag längtar efter långhelg nu. Att få vara ledig med familjen ihelgen ska bli så himla skönt. Dock har ju lediga helger tendensen att bli mer hektiska än lugna. Men jag hoppas det blir en stillsam sådan. Jag behöver det nu.
Egentligen har jag så mycket roligt på gång. Mer än jag någonsin hade kunnat ana skulle hända mig. Det gör mig glad men jag behöver samla energi för det också. Jag har fått iväg trötta barn till skolan nu på morgonen. Det är svårt att komma upp och iväg nu när mörkret är här. Tror det påverkar oss alla. Och egentligen är det inte konstigt att man blir trött av vardagens alla måsten. Både för stora och små. Om en stund ska jag åka mot jobbet och sedan är jag ledig. Åh, ledig i hela fem dagar. Helgen allra mest värdefull så klart då jag inte behöver ställa klockan för första gången på två veckor. Som jag längtar!
Hoppas ni mår bra och får en riktigt fin dag!
❤️❤️ livet ❤️❤️