Förlossningsberättelse - Lillasyster

Allting började i v.40+0. Onsdag den 18 Juni.
 

Redan på morgonen vaknar jag av att förvärkarna ändrat form och jag känner ganska direkt att antagligen är det idag hon kommer att födas. Nu kändes det verkligen som på riktigt. Jag och Maya stiger upp och äter frukost och av nyfikenhet börjar jag klocka värkarna som är ganska oregelbundna och inte speciellt onda men ändå väldigt tydliga. Ringer och förvarnar min mamma och Patrik på förmiddagen om att idag händer det nog.
 
Men nästan hela dagen går och värkarna blir inte starkare men däremot från runt kl.12 är dom regelbundna med 9-10min mellan. På kvällen börjar jag tröttna på att inget mer hänt då jag hade bestämt mig för att ungen skulle ut. Därför trotsar jag min onda kropp och foglossning till att sparka boll med Maya vilket gör att värkarna börjar komma lite tätare.
 
Vid 20.30 lägger jag mig för att se en film och i nästan samma sekund känner jag hur det rinner till ordentligt och jag får nästan springa in på toaletten. Det fortsätter att sippra och jag förstår att vattnet måste ha gått. Ringer upp på förlossningen och dom vill att vi ska komma upp för undersökning eftersom det troligen var vattenavgång. Min syster & Anton kommer hem till oss för att vara med Maya och vid kl.22 är vi på väg in till sjukhuset.
 
Inne på förlossningen kopplas jag upp på CTG och dom konstaterar att vattnet gått. Närmare kl.23 blir jag undersökt och är då öppen 2-3cm men värkarna gör fortfarande inte jätte ont och det går ganska långt emellan dom. Blir tempad och barnmorskan säger att  vi får välja om vi vill åka hem igen eller ta in på vårdhotellet. Vi bestämmer oss för att åka hem och får en tid för igångsättning dagen efter om bebisen inte skulle kommit före.
 
Redan i den enormt långa korridoren påväg från förlossning ut till parkeringen känner jag hur det börjar ta i mer ordentligt och får stanna och andas mig igenom värkarna vid flera tillfällen. Vi sätter oss i bilen och åker hem och under tiden blir det bara värre och värre. Väl hemma kommer värkarna med 2-3 min mellanrum och det börjar bli riktigt jobbigt. Hinner nog inte vara hemma mer än 30 min så får P ringa tillbaka till förlossningen och vi får åka tillbaka.
 
19 Juni. V.40+1
 

Kl.00.00
blir vi inskriven och får komma in på ett undersökningsrum för ny CTG-kurva. Får verkligen börja andas mig igenom varenda värk nu.
 
Kl.01.00 blir jag undersökt och är öppen 4cm. Vi får då förflytta oss in till vårt förlossningsrum och jag ber om att snart få lustgas. Kort därefter får jag även en värmekudde att lägga på magen. Jätte härligt kändes det då för en kort stund.
 
Strax före kl.2 undersöks jag igen och är öppen 5cm. Jag säger då till barnmorskan "då är det bara hälften kvar" och hon svarar med att den halvan brukar gå snabbare än den första. Jag förbereder mig ändå på att det ska ta flera timmar till. Precis då börjar det komma så intensivt så jag knappt hinner med mellan värkarna. Jag blir yr av lustgasen och dom får sänka den till 30% lustgas och 70% syrgas. Det blir ordentligt jobbigt och jag säger till barnmorskan att nu klarar jag det inte mycket längre utan jag måste få någon mer typ av bedövning. Till svar får jag att det nog är för sent och att hon ska undersöka mig igen. Är då öppen 10cm och det finns inte så mycket annat jag hinner ta. Minns ändå vilken lättnad det var när hon sa det. Jag trodde ju att jag skulle få ligga sådär i flera timmar till.
 
Kl.02.25 sätter krystvärkarna igång. Alltså dessa superkrafter man bär på. Det kändes så otroligt härligt och jag blev obeskrivligt peppad när jag kände att nu kommer hon.
 
Fyra minuter senare - kl.02.29 fick jag upp vår lilla flicka på bröstet ♥
 
Från 5cm till att ha en bebis på bröstet på bara 30 minuter. Magiskt!
 
Att dessutom klara det med endast (och knappt) någon lustgas gjorde att jag både chockade mig själv men också kände en otrolig lättnad och stolthet. Jag är så himla glad över att jag var så med den här gången och minns alltihopa. Förlossningen gick med andra ord toppen bra! Tänk vilken skillnad det kan vara på förlossningar. Som natt och dag jämfört när Maya kom till oss. Nu är vi stolta tvåbarnsföräldrar åt två underbara flickor ♥

Förlossnings berättelse

OBS! Här kommer ett enormt långt inlägg.

Söndag 19 December


Hade under senaste dagarna och hela helgen känt att något var på gång och under söndag kväll så känner jag att jag börjar på få mer och mer sammandragningar och den här gången är det väldigt tydligt. På natten vaknar jag flera ggr av att jag har ont fortfarande och när jag går på toaletten vid 1 tiden så märker jag att jag börjat små blöda.

 

 

Måndag 20 December

 

På morgonen har jag fortfarande värkar som kommer och går hela tiden men det är oregelbundet. Jag ringer in på förlossningen för att höra om blödningarna som fortfarande kommer då och då. Dom säger att det är ett tecken på att det latensfasen har startat och att vi ska höras mera under dagen och att jag ska ta alvedon och lägga mig och vila. Hela måndagen försöker jag ligga och vila och värkarna har inte blivit starkare så än så länge tycker jag inte det är någon fara. Under natten tycker jag att värkarna börjar komma tätare och börjar kännas mer och mer men dom är fortfarande oregelbundna och vi klockar värkarna mellan 2-5 på morgonen. Kan inte sova.

 

 

Tisdag 21 December

 

Är helt slut eftersom jag inte kunnat sova på nästan hela natten. Tycker inte att alvedon hjälper så jag har väldigt svårt att försöka somna en stund. Ringer in till förlossningen runt 10 tiden och eftersom jag gått med värkar så pass länge och inte kunnat sova på 2-3 nätter så tycker dom att jag ska komma upp för undersökning. Uppe på förlossningen satte dom ctg på mig i ca.1 timme och jag blev undersökt. Hon sa då att latensfasen snart var över och att det var precis på gränsen för att jag skulle få stanna kvar på sjukhuset. Men istället fick jag en ”sov dos”. 2 tabletter (liknande morfin) och 2st sömntabletter. Barnmorskan sa då åt mig att åka hem och ta tabletterna, försöka sova och äta mycket för hon trodde att det hela skulle starta under natten eller kanske morgon efter. Vart det för jobbigt skulle vi åka upp och sova på sjukhuset under natten och hade det inte kommit igång riktigt så skulle jag få hjälp och bli igångsatt morgonen efter. Sovdosen fungerade hyfsat. Jag somnade och sov 20min åt gången under eftermiddagen/kvällen och vid 22 tiden så gick vi och la oss för jag var så trött.

 

Onsdag 22 December

 

Vid 1 tiden på natten mot onsdag vaknar jag och har ännu mera ont och förstår då att jag inte kommer att kunna somna om och sova igen trotts att jag är helt slut. Ringer upp på förlossningen och dom säger åt oss att komma in. Kl.02.00 blir jag inskriven på förlossningen. Får då ligga med ctg och blir sedan undersökt. Ingenting hade hänt sedan tidigare på dagen förutom att värkarna blivit starkare. Var bara öppen 1,5cm och värkarna var det ca.8min emellan. Dom säger att vi får stanna kvar och läggs in på avdelning 12 kl.03.45 och då får jag en morfinspruta och 1g pamol så att vi ska kunna lägga oss och sova. Det var helt underbart när morfinet började värka och för första gången på flera dagar kände jag i princip ingenting och vi somnar efter klockan 4. Strax före 6 tiden vaknar jag av att jag får ännu starkare värkar men försöker ligga och vila och andas bort dom, bara en stund efter känner jag hur det rinner till ganska mycket och jag tar mig in på toaletten och ropar till Patrik som får ringa efter personalen bara en stund efter. Då hade vattnet gått och efter det känner jag hur det drar igång och startar på riktigt. Jag börjar på få riktigt ont och vi får ringa igen på personal för jag känner att jag inte kommer klara av det länge till utan behöver smärtlindring. Så klart byter dom personal mitt upp i alltihopa så dom har inte riktigt tid att hjälpa mig på en gång utan jag måste vänta tills dags personalen kommit. Kl.07.47 blir jag förflyttad från BB/gyn-avdelningen in på förlossningen. Blir undersökt kl.8.00 och är då öppen 5cm och jag får lustgas. Bara en stund efter så tycker jag inte lustgasen hjälper tillräckligt och därför får jag EDA (ryggbedövning) kl.08.49. Vid 9.30 så börjar jag kunna slappna av och tycker EDA:n hjälper ganska bra och kan då slumra till mellan värkarna. Kl.10.24 till runt 11.15 är jag uppe och försöker stå lite och sitter på pilatesboll och uppe och går på toaletten. Nu minns jag att det började på bli riktigt riktigt jobbigt och det började trycka på jätte mycket!! Vid 12.23 får jag en bolusdos genom nål i armen (där dom satt dropp) för att EDA:n tagit mest bara på vänster sida och jag har väldigt ont på höger. Tydligen kunde det ha något med min rygg att göra så den bara kunde ”gå” igenom på vänstersida. Kl.13.10 är jag 9cm öppen och jag har jätte svårt att kunna låta bli att trycka på. Krystkänslan tar över nästan hela min kropp och jag får jätte jätte jobbigt när dom hela tiden säger åt mig att jag inte får krysta! Det kommer också så tätt så jag knappt hinner andas emellan. Jag har då också fått dropp som värkstimulerande. Kl.13.30 måste min barnmorska sluta och ännu en gång ska det bli byte på personal. Ny barnmorska kommer och jag kan inte längre hålla emot och får börja krysta vid 13.50. Kl.14.10 tillkallar dom förlossnings jouren och en läkare ser då att bebisens puls är alldeles för hög och att hon inte mår bra och helt plötsligt har vi hela rummet fullt med folk. Jag har dock inte så jätte mycket minne av allting där. Men som mest var dom nog 7 personer och dom bestämmer sig för att ta sugklocka. På 3:e dragnings försöket kommer lillan ut och då har jag också haft en barnmorska liggandes med armbågarna i magen på mig för att trycka ut lilla bebisen. Så klockan 14.20 är våran lilla älskling ute!

 

 

Jag har inte super mycket minne av alltihopa. Bara vissa stunder av och till. Har läst av förlossnings journalen så därför har jag koll på alla tider och så där! Fy sjutton vad ont det kan göra att föda barn, men ändå tycker jag det gick så bra. Och inte är jag rädd för att göra om det heller! Det är sååå mycket värt det!! <3