Vardagligt

JULLOVSFRUKOST

De här långsamma morgnarna och minst lika långsamma dagarna. Igår hann jag baka bröd och duka fram hela bordet innan familjen till slut kom och satte sig. Närmare lunchtid än frukost. Men vad gör det? Vi tar dagarna som dom kommer och det känns så himla skönt just nu. Skulle kunna vänja mig vid det här för en längre tid. Bara vi snälla snälla kunde få se lite sol och dagsljus och om det kunde sluta regna. Längtar efter att vara ute och röra på mig. På oss. Tänk om vi kunde få lite snö så barnen kunde få åka pulka, vara på sjön och åka skridskor och grilla korv. Vi behöver båda ljuset och att få komma ut nu. Men det ser bara ut att fortsätta regna. Har vi haft 2-3 dagar med lite solljus på hela December tror jag. Alla de dagar jag prickat in på jobbet och där jag iaf missat ljuset. 
 
 
Igår fick vi en liten stund tillsammans med Joanna, Anton och lilla Agnes för att byta julklapparna. Åh, lilla Agnes som växer så det knakar. Redan sju veckor och det var tredje gången jag fick se henne. Man vill bara hålla, pussa och gosa på den lilla gobiten. Men har en känsla av att vi kommer få göra det först när hon är så stor att hon själv kan komma och sträcka armarna. Tur inte hon kommer minnas den här tiden, men vi andra kommer det.
 
Nu ska jag lägga mig på soffan och titta på tv och sedan ska vi spela lite sällskapsspel. Ännu en dag i lugnet innan en låång arbetsdag imorgon. Sedan är det nyårsafton. Oj, så vi ska fira att 2020 är slut! Ändå känns det lite vemodigt att det inte hann bli bättre än såhär. Det förlorade året.