ELENI APOSTOLAKIS

Jag är så ledsen över min dåliga uppdatering här inne. Men ni vet, livet kommer emellan. Just nu gör jag allt för att inte stressa i "onödan" och försöker planera mina dagar så lagom det bara går. Försöker lyssna på kroppen och ge den den återhämtning den behöver. Just nu, i den här delen av livet, så klarar jag inte tempot jag normalt brukar hålla och min bägare ligger precis på kanten hela tiden och tippar lätt över om jag inte tänker mig extra för. Från början, kanske någon gång i höstas/vinter så var det så frustrerande. Jag är van att ha kalendern bokad till bredden med tider som ska hållas, att försöka trycka in så mycket det bara går på så kort tid som möjligt, vakna nätter, långa dagar som ändå inte känns tillräckligt långa och så mycket jag önskar göra och som ska försöka tryckas in i det redan fullspäckade schemat. Och så kom plötsligt dom där dagarna då jag inte klarade av allt trycka in allt det där som jag "måste" göra. Stressnivån ökar och tröttheten golvar mig. Jag har känt mig så sjuk av och till. Nästan varje vecka. Jag som aldrig är hemma och sjuk har plötsligt varit hemma flera dagar var och varannan månad för jag att jag känner mig sjuk. Hängig. Kroppen värker och huvudet hänger inte längre med. Jag glömmer saker, tappar bort saker, minns knappt vad jag gjorde igår. Han som bor med mig påpekar att det inte är likt mig och undrar vad som hänt. Samma sak undrar jag själv. Sedan när glömmer jag bort ett föräldrarmöte exempelvis? Det är bara en sak jag lyckats med senaste månaderna. Man vill gärna att allt ska vara "enkelt", ta ett blodprov som visar att man har brist på något, käka några piller och så är allt som vanligt igen. Men jag inser att det antagligen inte kommer se ut så i mitt fall. Vid två tillfällen har jag varit på provtagning nu och mina prover se relativt normala ut. Inget som sticker ut. Och det är väl egentligen jättebra. Det får jag vara glad för! Även om ingen sagt det till mig så måste jag lyssna till mig själv. För när jag gör det så blir dagarna lättare. Jag har dagar då jag känner att jag behöver lägga mig och sova på eftermiddagen, då gör jag det. Känner jag att jag skulle må bra av att komma ut på en promenad istället för att dammsuga bort alla dammråttor en kväll, så gör jag det. Har jag för många tider att passa på en och samma vecka, då ombokar jag någonting för att det inte ska kännas för mycket. Känner jag att jag skulle behöva lägga mig och vila en stund, kanske läsa en bok och jag inte har ork eller lust att laga middag, då gör jag det och så går jag över på pizzerian och köper hem mat istället den dagen. Försöker sänka mina krav och framförallt sänka min stressnivå. På så vis får jag både återhämtning och mer energi till att göra saker som vi faktiskt "måste". Som att jobba, hjälpa barnen med läxor, gå på deras planerade tandläkarbesök eller andra inbokade tider osv. Jag ser hopp om framtiden och att jag kanske behöver ändra mitt beteende för att det ska vara hållbart i längden. Det mår jag bra utav och det tror jag vi är många som gör. Ekorrhjulet snurrar lite väl snabbt ibland och då kan man behöva pausa eller åtminstone varva ner. Se vad som är viktigt och oviktigt just i stunden. Nu blev det här ett himla långt inlägg om något som jag inte hade planer på att skriva från början. Men när jag väl sätter igång så bara kommer det.  Tänk att det bara är 6,5 veckor kvar tills barnen går på sommarlov! Kan knappt tro att det är sant. Kort därefter ska jag gå på semester och just i år är den mer efterlängtad än NÅGONSIN. Jag behöver verkligen semester i år. Det kommer bli så så bra!

 

I fredags bakade jag och Hanna en citronkaka innan jag skulle iväg till jobbet på eftermiddagen. Vi tog på oss finklänningar och firade in att det snart var helg. Imorgon ska jag och lilla H ha en heldag tillsammans. Först ska vi till sjukhuset till logopedmottagningen, efter det ska vi till optikern och välja ut solglasögon och sedan ska hon få göra någonting som hon pratat om i månader nu och är så pirrig och glad inför. Vi har nämligen bokat tid för att ta hål i öronen. Lilla hjärtat som hon längtar. Sist men inte minst har jag lovat att vi ska köpa med oss hämtmat till lunch. Vilken dag det kommer att bli! Och det känns så fint att se henne så glad och förväntansfull över en dag med mamma och allt vi ska göra.

 

Nu ska jag strax åka till jobbet. Fastnade här alldeles för länge men det gör ingenting. Hade tänkt diska innan jag åker men jag hinner så långt jag hinner. Vår diskmaskin har nämligen varit trasig sedan innan påsk. Och vi verkar få vänta ett par veckor till innan den nya kommer. Man blir verkligen bortskämd med diskmaskin och det här har inte varit någon hit direkt. Men inget att göra åt. Det är vad det är.

 

Ha en jättefin dag allihopa!