NÄR DAGARNA GÅR

Hej på er!
 
Vet ni vad jag fick göra igår? Jag var ute och skjutsade lilla Agnes för första gången. Mosters lilla hjärta! Ja, inte bara henne då utan även hennes mamma så klart. Med oss var även Hanna som var hemma från skolan för lite problem med kisseriet så vi var till vårdcentralen och lämnade kissprov. Allting verkade dock se bra ut och problemen försvann senare samma dag så det var ju tur. Det var första gången jag var tvungen att använda munskydd och Hanna som är "för liten" för att behöva ha det på sig satt och surade inne i väntrummet över att alla hade munskydd utom hon. Försökte tala om för henne att det hon hade det betydligt bekvämare än alla oss andra men det spelade ingen roll.. för hon hade minsann övat med sitt lilla munskydd från sin doktorväska innan vi skulle åka.
 
Vilket fall så var det inte dit som Joanna och Agnes följde med utan vi var hem till mamma och pappa och blev bjuden på semla tidigare på dagen. Så mysigt. Och tänk att en sådan sak kan kännas som ett annorlunda avbrott i vardagen nu mera. Njuter av de stunder då allt får kännas "som vanligt" för en stund. Att man nästan kan glömma av det. På samma gång som det känns så speciellt när man väl ses nu mera.
 
 
I sovrummet skiner nu mera solen in varje gång den visar sig. Det gör mig glad och jag sätter mig mer än gärna där inne på dagarna. Men just idag så har det faktiskt snöat istället för den utlovade solen. Jag gick ändå en liten morgonpromenad när jag hade lämnat av Hanna på skolan. Ett paket skulle hämtas ut till ett samarbete med Hemtex som jag hållt på med halva dagen. Så här har det fotograferats, redigerats och svarat på en mängd mail som jag inte visste att jag hade i min skräppost. Lite jobba hemifrån kan man säga. Och så har jag även hunnit städat hela lägenheten och det känns så otroligt härligt! Behövligt minst sagt. Men det är det ju nästan jämt.
 
Hoppas ni mår bra! ♥
Mimmi

Ett riktigt hedersuppdrag att få skjutsa Agnes förstår jag! Värdefull last beträffande hela ekipaget skulle jag säga! Chauffören inräknad. Skönt att Hanni inte blev dålig.... KRAM!

Svar: Ja, det är det verkligen! Hedersuppdrag då. Men lika rädd är jag om alla mina passagerare <3
Eleni Apostolakis