HANNA 7 ÅR

Vilken lyckans dag! ♥
 
På den regnigaste och mörkaste dagen i Juni har vi firat vårt födelsedagsbarn. Tidigt imorse smög vi upp för att sjunga och ge frukost och presenter på sängen för vår Hanni. Som hon gått och väntat på den här dagen. Att äntligen få fylla 7 år! Du börjar bli så stor min lilla tjej. Vi är så stolta och glada över dig. En solstråle som förgyller varje dag. Älskar dig och din syster flera varv runt jorden, till månen och tillbaka.
 
Den här dagen har inte bara Hanna längtat väldigt mycket efter utan även jag. Allra mest för att min mormor och morfar Äntligen kunde vara med nu när de är fullvaccinerade. Det är 1 år och 8 månader sedan dom var in till oss och hälsade på sist. Alltså 2019. Jag har föreställt mig det här så många gånger tidigare och varje gång blivit alldeles gråtig. Trodde ändå jag skulle kunna hålla det tillbaka idag. Men när min mormor kom och slog armarna om mig då gick det inte. Då kom dom där tårarna i alla fall. Lyckans tårar. Är så otroligt tacksam och glad över den här dagen. En stund där det fick kännas mer "som vanligt" och där man glömmer allt det andra. Om så bara för en stund. Tack för alla som kom och för alla fina presenter som Hanna fått. Det blev ett litet mini kalas för de allra närmaste och det blev precis så lagom som det kunde bli. Tacksamhet.
 
 
På tal om vaccin så ser vi äntligen att det börjar hända någonting. Tänk att alla snart är vaccinerade i vår familj/släkt. Patrik kunde äntligen boka en tid idag och då är det bara jag och min syster kvar. Men så fort vi också får möjlighet så tar vi den. Trots den mörkaste och regnigaste dagen i Juni så var det en av de ljusaste i sinnet. Kommer det äntligen kunna bli bättre nu? Det känns så vilket fall. Även om det fortfarande inte är över. Men varje steg åt rätt håll är en stor ljuspunkt.
Mamma

Och jag blir mer och mer likt mormor Astrid ser jag 😄. Mysigt att ses allihop 😍!

Svar: Haha, inget jag ser men det är väl inte konstigt om man får drag efter sina äldre ❤️ Jättemysig dag blev det igår ❤️
Eleni Apostolakis

Mimmi

Alla tycks ha "växt" om sig lite, gammal som ung. All denna tid som gått, hur har vi orkat !?!?