PIGG & STARK

Det var där någon gång i början på Mars. Vi hade varit sjuka och suttit hemma i "karantän" i nio dagar. Det längsta jag hade gått var mellan soffan och sängen. Så kom dagen då vi blev utsläppta i verkligheten igen. Jag skulle ta en promenad med Hanna bort till skolan den morgonen. För att tillägga bor vi så nära så det tar oss inte mer än knappt 5 minuter att gå. Min kropp var så svag att jag knappt kände den. Jag skulle vilja jämföra mig med en daggmask. Precis så kände jag mig. Mjuk, dallrig, slingrig och ingen riktigt koll på varken ben eller armar. Den känslan var något jag verkligen inte gillade. Men det var inte första gången jag kände mig så, det har hänt förr. Och då bestämde jag mig för att nu måste jag ge min kropp vad den förtjänar. Jag vill känna min kropp. Känna att den är stark, känna var jag har varje kroppsdel och att den är med. Förstår ni vad jag menar?
 
Jag har efter det gått flertalet mil sammanlagt och senaste veckorna har jag dessutom kommit igång med styrketräning. Känslan är helt fantastisk. Och det finns inget härligare än när jag ger mig ut och känner varenda del av mig. Hur det går att bygga upp. Jag är fortfarande "nybörjare" men jag ser fram emot att fortsätta att framförallt känna förändringen. Man mår verkligen så himla bra av fysiska aktiviteter. Det finns nog ingenting bättre. Och det är inget som jag själv hittat på utan faktiskt bevisat. Både för kroppen och själen. Så nu ser jag fram emot att fortsätta i samma spår och att komma in i den här vanan för att hålla i. För att leva så. Inte en kort intensiv period utan för att ha det som en del i min vardag. Det är mitt mål. Från Daggmask till Pigg och Stark!
 
 
Helgen har i vanlig ordning swishat förbi. Den blev inte alls som planerat utan istället väldigt spontan och härlig. Jag och Hanna har plockat året första vitsippor och vi mötte upp Joanna, Anton och lilla Agnes i Grevebäcksparken så Joanna kunde hjälpa mig att fotografera till ett jobb. Så tacksam! Så då bjöd vi hem dom till att äta hemmagjord blåbärsglass som jag hade gjort i fredags. Så enkelt och gott. Och det hela slutade med en spontan grillmiddag. Jag har även bakat antalet bröd den här veckan och idag blev det ett gäng småkakor då barnen ska ha "Rolig dag" på skolan på onsdag och ha med sig fika. Så imorgon får det bli ett gäng kanelbullar också. Har nog aldrig spenderat så himla mycket tid i köket som jag gjort senaste veckorna. Bakas flera flera gånger i veckan. Men det är kul och mysigt.
 
 
Idag skulle bli en lugn dag med bakning, städning, läsa bok och köra ett träningspass. Men plötsligt var vi hos min mamma och pappa och där blev vi kvar ett tag. Patrik och min pappa har fixat både det ena och andra med vår bil. Bättre sent än aldrig. Så det blev superbra! Tack så jättemycket Papi för all hjälp vi får.
4
Mamma

Heja på min lilla daggmask ❤️❤️!

Svar: Tack Mami! <3
Eleni Apostolakis

Hanna Karlsson

Förstår precis vad du menar med att inte veta var kroppen är. Du beskriver det så bra, har försökt hitta ord för känslan i kropen och det fick jag i ditt inlägg. Skönt att du känner att du börjar vara på gång igen.

Svar: Ja, det är liksom en märklig och svårbeskrivlig känsla. Vad bra att du förstår min beskrivning så bra, men jag hoppas att du också snart hittar "din kropp" igen. Det är en härlig känsla att känna att den är på väg tillbaka <3
Eleni Apostolakis

Mimmi

Jag kan förstå hur du kände det men själv kan jag upptäcka att jag bara varit ett surrande huvud en lång tid , utan kropp, som en ballong som bara flutit med luftströmmarna. Då blir det mer sömn, bättre mat och långa promenader.

Svar: Känner igen mig i det också. Det enda man kan göra att ta lite extra bra hand om sig själv för att få tillbaka både kropp och huvud där det ska vara <3
Eleni Apostolakis

Yolanda - Aspergers syndrom - Diktande....

Vad fina bilder! Speciellt de när du sitter vid köksbordet (:

Svar: Tack så jättemycket!
Eleni Apostolakis