JAG ÖVERLEVDE
I tisdags kväll trodde jag allt var över. När jag för mitt liv kämpade för att dra in varje andetag. När min övekropp krampade och jag helt tappade kontrollen. När jag plötsligt känner hur mina fötter är genomblöta och jag inte förstår var allt det blöta kommer ifrån. Jag kan inte förstå vad det är som har hänt.
Min kropp känns mörbultad och jag är helt slut. Så svag fortfarande. Nu när jag i efterhand kan tänka klarare så måste min rygg fått en ordentlig smäll som kunde ha sönder och knäcka ryggen toalettstolen mitt i tu. Kanske var det smällen som fick mig att tappa andan. Men där och då, när jag inte minns någon smäll, inte förstår vad som har hänt, utan bara känner hur jag får kämpa, kämpa allt jag kan för att dra in den minsta luft i mina lungor. Den dödsångesten. Samtidigt som jag gör allt för att bara hålla mig vid medvetandet. Trots att jag inte orkar hålla uppe min kropp och mina armar och fingrar drar ihop sig som ett gummiband, helt okontrollerbart. Att inte få ut orden när jag inombords skriker "Hjälp mig! Ringer efter en ambulans, för jag dör nu!".
Patrik får bryta sig in på toaletten efter att ha hört en krasch och inte får någon kontakt med mig. Och jag får hjälp att lägga mig ner när vi fått stopp på vattnet som forsar från den trasiga toalett tanken ut på golvet både på toaletten och ut i hallen. Jag fortsätter att kämpa med andningen men efter en stund liggandes så börjar krampen i armar och händer att släppa. Jag domnar bort istället och börjar att skaka i hela kroppen. Men då börjar jag kunna andas igen. Luften kommer tillbaka.
Jag överlevde.
Jag har träffat läkare. Tagit prover och gjort EKG. Även fast jag känner mig märkbart tagen fortfarande och inte känner mig frisk så har jag inte varit det minsta orolig för att få dåliga provsvar. Det kan vara delvis en kombination av min dåliga mage sedan många år tillbaka tillsammans med ett trött psyke, mycket stress och en klen kropp efter förkylning och feber. Där har min tanke åtminstone varit.
Men så kom provsvaren igår. Avvikelser finns och fler prover kommer att behöva tas.
Det var en traumatisk händelse oavsett och det känns som att luften gick ur mig efter det här. Just nu har jag noll energi till någonting annat än att försöka bli piggare och komma på benen igen.
Min instagram har nästan exploderat av överfull DM med meddelanden och fina ord av så otroligt många människor. Det är så många som undrar vad som hänt och hur jag mår. Här har ni nu svaret allihopa. Och tusen tusen tack från botten av mitt hjärta för all kärlek och värme som kommit från olika håll ♥
Vad otäckt 😥
Låter lite som epelipsi. Det hade pappsen min. Fast han hade inte epelipsi på papper. det blev anfall vid för hög påfrestning i kroppen. Oftast i levern. Hoppas du får svar 🙏