SKÖNA MAJ & LUNCHOPERATION

Visst är det väl så man brukar säga? Så skulle jag inte beskriva Maj än så länge, för skönt har det absolut inte varit. Det blåser storm, flyger snö och isigt kallt är vad det hittills bjudit på. Mitt vårpirr och pigga humör är lika bortblåst som med vinden. Men jag är säker på att det snart kommer vända. Redan till nästa vecka så väntas varmare dagar och jag längtar så otroligt! Kanske den där oron i kroppen och rastlösheten kommer att lätta något då. Jag vill tro det åtminstone.
 
Igår slutade jag tidigt från jobbet och åkte hem för att sätta igång att plantera om mina växter på balkongen. Jag har också sått lite fler fröer som jag hoppas ska hinna ta sig något. Har en ledig helg så jag och Patrik har fixat och grejat med saker som behövdes göras. Men är inne i en period där det inte spelar någon roll hur mycket jag än gör så känns det som att jag inte gjort någonting. Saknar känslan som brukar infinna sig när man gjort något och hållt igång hela dagen. Det brukar vara skönt att slå sig ner i soffan och man känner sig nöjd med allt man hunnit. Den känslan finns inte. Känns hela tiden som jag skulle behöva göra någonting mer. Det är väl också något som jag gissar går över. Har väl bara en sån period nu.
 
 
I onsdags stack jag iväg mitt i dagen för en "lunchoperation". Ingen dag är den andra lik. Ett mindre ingrepp där dom tagit bort en knöl som vuxit bak i nacken. Först trodde läkaren det var ett Aterom men när han fått bort den tyckte han det såg ut mer som ett lipom. Oavsett vad så är det skönt att ha tagit bort det och inget som tyder på att det skulle vara något "farligt". Jag är inte orolig över det, men det skickas ändå på analys som ren rutin. Så två stygn och ett stort plåster senare så åkte jag tillbaka till jobbet.
 
Inatt har vi haft övernattningsgäst här. En av Mayas bästa vänner som fortfarande är kvar här. Först fotbollsträning igår kväll och sen övernattning hos oss. Hanna ränner lite fram och tillbaka. Plötsligt ger hon sig iväg ut och cyklar på hennes nya cykel med kompisar, för att sedan hamna hos någon annan kompis för att hoppa studsmatta och så har hon så klart hunnit gått på ICA för att köpa glass också. Jag och Patrik har hunnit med en långpromenad i vårsolen och sen varit och handlat mat tillsammans. Det händer inte så ofta. Patrik har malt egen köttfärs av högrev och vi har ätit jordens godaste hamburgare till middag. Jag gjorde sedan ett försök till att fortsätta läsa min bok som jag började läsa för länge sedan, men det går trögt. Inte för att boken är ointressant utan för att Hanna har någon inbyggd radar som talar om att jag tagit upp boken. Tänka sig att jag aldrig hinner läsa klart ens en sida innan hon plötsligt står och hänger över mig och ska berätta allt hon kan tänkas komma på. Det händer exakt varenda gång. Varenda gång! Sen kan hon försvinna iväg och jag har tappat bort mig och så slår jag igen den där boken iaf. Det spelar ingen roll om jag försöker ge mig på den där boken några dagar i rad eller om det gått veckor innan jag tar upp den. Hanna är där. Men jag ska verkligen försöka komma igång med läsandet igen. Tror det skulle göra mig gott. Avkoppling en stund.
 
Nej, nu har jag babblat klart om den här veckan tror jag.

Hur mår ni?
2
Mimmi

Känner igen mig i känslan att bara trampa på men inte komma någon vart ändå...Får ett sms från vännen Anneli med frågan; Gör du då? Svarar inget, bara... och så radar jag upp massor jag hunnit med egentligen! Men jag har ett block framme där jag skriver både det jag vill och det jag gör när jag är ledig, bra påminnelse!
Verkar som Hanna också skulle ha en bok att förlora sig i så mamman får en lugn stund, hihi.

Svar: Ja, listor det är grejer det. Att skriva upp och få checka av. Då ser man verkligen vad man fått gjort och vad man kan göra härnäst. Ibland så är det massor av saker man tänker sig hinna och så blir man helt handfallen och kommer ingen vart med någonting. Då är listor också extra bra!
Eleni Apostolakis

Tess

Känner igen mig i de du skriver, frustrerande 🌸 Sköt om dig vännen kraaaam

Svar: Tack snälla! kram
Eleni Apostolakis