ELENI APOSTOLAKIS

Så har jag nu landat i att det här händer på riktigt. I November får vi nycklarna till Vårt nya hem. Den här resan har pågått i många år samtidigt som den blev verklig på så otroligt kort tid. Man har drömmar och en vision över livet. Drömmar som alltid förblir drömmar, drömmar som förändras eller ett steg närmare sin dröm. Jag tänker att allt har en mening. Och det som händer precis just nu ger mig känslor både högt och lågt. Min lycka är enorm och tacksamheten ännu större. Men jag har aldrig varit bra på avsked.

 

För andra är det här kanske inte en stor grej. Jag har flyttat mycket hela mitt liv. Kan knappt räkna antal ställen jag bott på. Hur många nya rum jag haft och hur kul jag tyckt det varit varje gång. Bara när vi flyttade hit där vi bor idag, så var det vår femte lägenhet på 5 år tillsammans. Det är här som hemmet plötsligt fick en mening för mig. För jag hittade hem. Jag fick ny intressen med att inreda, få vara kreativ, fotografera och att odla. Större än något jag tidigare haft. Jag hittade liksom "mig själv". Samtidigt blev vår familj komplett och barnen har fått växa upp här, så nära drömmen vi kunde komma. Vi har inte och har aldrig haft möjligheten till att köpa oss ett hus. Min vision om att ha små barfota barn springandes ute i trädgården, att få bygga den där trädkojan, ha dom där kaninerna skuttandes på gården och ha familjemiddagarna i den lummiga trädgården blev aldrig. Något som för mig kändes så viktigt och efterlängtat så det gjort ont ibland. Men tiden sprang ifrån och vi hade aldrig möjligheten. När vi då hamnade här. Precis här. Blev en total lycka. För det var så nära vi kunde komma allt det där. Vi har trivts jätte jättebra. Jag bor i min drömlägenhet om jag skulle ha någon. Och det har fått vara vårat hem på riktigt. Fast det var inte sant egentligen. Verkligheten kommer i kapp och man inser att det här har aldrig varit vårt. Efter några riktigt jobbiga veckor har jag pratat med mig själv i huvudet. Försökt styra mina känslor och tankar åt ett annat håll. Det har inte varit helt enkelt men jag har lyckats.

 

Vi är inne på vårt 9:onde år här. Så länge har jag aldrig bott på en och samma plats tidigare. Och med allt som hunnit hända innanför och utanför dom här väggarna kommer det inte bli helt enkelt att lämna. Det vet jag. Då kommer vi till det där med avsked. Det är tungt. Oavsett om sommaren är slut, någon lämnar eller att vinka hej då till ett hem som man älskat så. Just nu förstår jag inte ens hur jag ska kunna städa ur det här hemmet utan att stå och fulgråta samtidigt. Men det behöver samtidigt inte bli så. För på samma gång kliver vi in i något nytt som jag är så förväntansfull på. Det är mycket jag kommer sakna här. Att ha möjligheten att odla, två balkonger med en utsikt över stan och havet, att bara gå ut och grilla på gården, att barnen kunnat ha studsmatta och gungställning, takhöjden, sekelskiftes villan med djupa fönster och att tända en mysig brasa på vintern i den helt otroliga kakelugnen. Samtidigt kommer det finnas saker som jag inte alls kommer att sakna. Men allt är väl inte bara bra eller dåligt? 

 

Vi har prioriterat att bo kvar i området för att barnen ska få gå kvar på samma skola och ha nära till sina kompisar. Vi kommer också ha fortsatt lika långt till jobbet, vilket är ett plus. Och den biten har varit det allra viktigaste i det hela. Jag har aldrig drömt om att köpa en lägenhet. "Vanliga" lägenheter har för mig varit ångest av bara tanken. Men det här känns verkligen rätt. Och jag vet att ingenting varar för evigt, för vi kan avgöra själva var vi tar vägen. Just här och nu så kommer det här bli det allra bästa beslut vi tagit. En gavellägenhet på översta plan med plats åt hela familjen. Alla får varsitt rum, stora bra ytor och både badrum och gästtoalett. Och när jag steg in i hallen fylldes jag av en varm och positiv känsla. Här kan vi bo och må bra. Vi kommer aldrig behöva känna oss ovälkomna eller stressad över att behöva lämna. Där ska vi nu starta en ny framtid tillsammans och vi kan göra om precis så som vi vill. För det förstår nog vem som helst att jag är redo att hugga in på spackel, färg och skruvdagare så fort vi får nycklarna. Planerna är enorma, idéerna ännu fler och det är allt jag tänker fokusera på nu. Det här kommer att bli så himla bra, jag känner det. Vi är redo nu ♥