ELENI APOSTOLAKIS

När blev barnen så stora? Både Maya och Hanna hade planerat playdate med bästisar idag. Maya  med storasyster och Hanna med lillebror. Så traskade dom iväg tillsammans efter lunch för att få vara med kompisarna ett par timmar. Väldigt praktiskt också när det är ett syskonpar de umgås med och då göra sällskap av varandra dit och hem. Att se dom två gå iväg själva genom fönstret medan jag och Patrik blev kvar här hemma känns så ovant och märkligt på något vis. Framförallt att även lilla Hanni blivit så stor. Hon har ju alltid varit så liten. Minstingen i familjen. Men nu är vi där. Jag har varit väldigt hård med att kompislek endast får ske utomhus och det tillsammans med kompisarna dom ändå går i skolan med. Jag har mjuknat lite på sistone även om jag fortfarande tycker det är det allra bästa. Men en skolkompis eller två att någon gång ibland få träffa hemma måste också få gå. Dom blir så glada och det är en ständig balansgång mellan vad som är ok och inte. Även barnen blir begränsade i det här men man försöker ju på alla vis göra så de inte ska få ta allt för stor "skada" och att dom ska få känna någon sorts normalitet. Så duktiga passade dom tiden vi hade sagt åt dom att komma hem och vi stod ännu en gång i fönstret och ser hur dom vinkar så glada ute på gården. Att sedan få mötas i hallen av stora kramar och höra hur roligt dom haft det. Ja, vad säger man? Det blir varmt i mammahjärtat.