ELENI APOSTOLAKIS

Så står vi här. Sista dagen på året som nästan nyss börjat. Ett år med ännu mer bagage att bära av både bra och dåliga saker. Inte blev 2022 så som jag hoppats eller trott. Jag gillar "nystarter" med känslan om hoppfullhet och att få fylla de oskrivna bladen. Så precis som varje år i Januari hoppas man på allt bra som ska ske framåt. Men alla möter vi oväntade hinder och händelser efter vägen. Så inget undantag med 2022. Kanske har vi mött oväntat mycket av sådant vi önskat slippa men samtidigt får vi inte glömma de fina stunder som också varit. Minnen att bära med sig för alltid. Med det tänker jag säga Tack 2022 för allt det vackra och jag går ännu en gång in i ett nytt år med hoppfullhet.

 

 

Eftersom jag varit usel på att titta in här under hela December tänker jag också att jag tar och berättar lite om hur månaden varit. Vi har bland annat fira Maya som fyllt 12 år. Med en härlig och kär skara nära bjöd vi in till både kalas och adventsfika. Det var en fin dag som lämnade mig med en varm och glädjefull känsla. Vår fina Maya. Som vi älskar, bryr oss och oroar oss över dig varje minut. Om du bara visste. Önskar dig allt det bästa i livet ♥

 

Jag har också jobbat, jobbat, jobbat och jobbat. Vet inte om det har med åldern att göra eller om det bara är livet i övrigt som gör att jag varit med trött och slut än någonsin under årets jobbtimmar i julhandeln. Obeskrivligt. Vissa dagar sådär så jag inte vetat hur jag ska ta mig igenom dom. Men jag gjorde det. Och igår jobbade jag min sista dag för i år. Vi har också den här hösten blivit varslade och jag kommer nu från och med i Februari gå ner ännu mera i tid. Det är och har varit både ett orosmoment som är svårt att blunda för men på samma gång känner jag att det kanske är precis rätt läge. Man vet aldrig vad framtiden kommer med.

 

Och så kom julen. En mysig dag. Vi började med julfrukost hela familjen, gjorde oss redo för dagen och barnen fick öppna sina julklappar från oss. Sen åkte vi till svärföräldrarna på förmiddagen och fortsatte sedan till min mormor och morfar för att vara där resten av julafton. Min pappa jobbade och min syster och familj firade på annat håll. Så vi blev inte så många. Men tacksam för varenda en som satt runt vårt bord tillsammans ännu en jul. Och på annandagen efter att jag hade jobbat så åkte vi till mina föräldrar för att fira jul ännu en gång tillsammans med dom som saknades på självaste julafton. Åt god mat och bytte julklappar. Det var fint. Ändå känner jag mig på något vis otroligt lättad över att julen är över nu. Har verkligen varit så trött och slut senaste veckorna och haft en kämpig tid med ångest. Kommit av mig helt med att röra på mig, vara ute i naturen och träna. Något jag tror jag verkligen skulle behöva. Men tiden har inte funnits och inte heller energin. Har dessutom haft sånt problem med rygg, knä och ischias. Men är ganska säker på att även det skulle bli bättre med mer rörelse. Så det är vad jag hoppas att det nya året ska kunna innehålla mera utav.