STORNÄSET

Bättre sent än aldrig tittar jag in här igen. Jag har faktiskt gjort några försök men då min dator inte vill vara med riktigt har jag gång på gång fått ge upp.

I skrivande stund sitter jag i bilen och vi har just passerat Bräcke. Jag och Patrik är på väg till Edsåsdalen för att vandra på fjället och ska avsluta med en natt i Åre och gå på SPA. Det sistnämnda fick jag veta så sent som igår kväll då han ville överraska mig. Kommer bli mysiga och härliga dagar.

Jag har jobbat min första vecka efter semestern men har tagit ut en semesterdag så det passade så bra så jag blir ledig i fem dagar i rad. Ska ta tillvara på varje ledig dag veckorna framåt. Efter en extremt jobbig och energikrävande "semester" där jag fortfarande inte är helt återställd så tänker jag ta ut revansch.

I mitten av förra veckan vågade vi oss äntligen ut hela familjen. Behövde miljöombyte och få känna att det fanns ett liv utanför hemmets väggar. Så vi åkte till Naturreservatet Stornäset. Älskar att åka dit och gå omkring i skog, strand och bland kossor.

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Jag har så mycket mer jag skulle vilja dela med er men jag ligger verkligen efter då datorn krånglar konstant. Testar att blogga från mobilen nu. Och fungerar det bra så är det kanske så jag får göra i fortsättning.

Nu ska vi njuta av fjälluften, lugnet och saknaden av våra små älsklingar.

Ha en fin helg!

DET ÄR VAD DET ÄR...

...och det blir vad det blir.
 
Sist jag skrev hade min första semestervecka precis varit och vi befann oss mitt i sjukstugan. Och vet ni. Om en dag är jag inne på min sista semestervecka och vi är lika sjuka än. Eller snarare så är nu inte bara barnen sjuka utan nu även jag och Patrik. Jag är inne på min dag 11 som sjuk och Patrik ligger ett par dagar efter. Vi har varit så otroligt dåliga och det är vi fortfarande. Hanna kan man säga är frisk den här veckan även om hon fortfarande får hosta när hon anstränger sig och så, men det verkar hänga kvar. Maya har också känt sig mycket piggare men hostar fortfarande mycket. Så efter 2,5 vecka skulle jag vilja säga att dom är frisk men att hostan har svårt att släppa taget. Jag och P har varit feberfri ett par dagar men hostan sitter djupt även här. Jag tappade nästan rösten helt och har haft fruktansvärt ont i halsen. Sådär så jag nästan inte kunnat svälja eller andas på flera dagar. Huvudvärken har knockat oss. Och det känns som jag skulle ha var eller äckligt snor i hela hjärnan. Det har kommit ut till och med i ögonen på mig. Precis som för Maya. Så vi har haft som ögoninflammation samtidigt. Ena stunden känns det som att det håller på att vända för att i nästa så slår febern till igen. Jag tror att det här kan vara en av de värsta saker jag haft i hela mitt liv. Så sjuka. Jag har mått så dåligt att jag inte ens kunnat sova och gruvar mig för att det ska bli kväll för att jag vet att det blir sämre då och att vakna dagen efter är minst lika hemskt.
 
Under tiden som vi kämpat oss genom dagar och nätter... och fortfarande är där. Så har Patrik fyllt år. Vi kunde så klart inte fira med gäster som tänkt men jag tvingade en febrig skakig mig till att snabbt slänga ihop en rulltårtebakelse för att vi skulle fira med någonting. Jag skulle dessutom ta med Patrik ut på en biodejt i födelsedagspresent men det kommer nog få vänta ett tag till. Vi har också haft 7-årig bröllopsdag som firades med alvedon och nässpray. Vi har haft planer på att åka och bada, spela minigolf, åka på sommarkafé, gå på museum och till veckan skulle jag och Patrik åka till fjällen för att vandra. Det ser inte ut att bli någonting alls av det. Men sånt är livet. Surt sa räven.
 
 
Idag fyller dessutom min mormor 85-år och vi skulle åka och fira henne. Nu håller vi oss så långt borta vi bara kan. Har knappt träffat en människa på hela semestern och man känner sig så otroligt isolerad i en lägenhet i betongen utan balkong. Känns som någon straffar oss. Ungefär. Men samtidigt så tänker jag att det skulle kunnat vara så mycket värre. Det här kommer tids nog att gå över även om det inte känns som det. Vi har fått spenderat mer tid tillsammans hela familjen än på väldigt länge. Och även om dagar och nätter varit jobbiga så har vi haft mysigt också. Men visst hade jag önskat att barnen fått ett härligare sommarlov än så här. Att dom här två veckorna som vi är lediga tillsammans hela familjen kunde gjort något roligare än att hosta i kapp och nästan gråta av förtvivlan emellanåt. Ena stunden har  vi jättemysigt för att i nästa vill alla bara stänga in sig i varsitt rum för att vi är så uppe i varandra hela hela tiden. Men igår så fick jag iaf en vecka i Augusti beviljat semester som inte var tänkt då jag är sjukanmäld hela den här veckan. Så en vecka till väntar tillsammans med mina nära och kära och då hoppas jag för allt i världen tur med både vädret och hälsan. Att vi får avsluta sommarlovet med något roligt och härligt. Det är min största önskan just nu!

MIN FÖRSTA VECKA

Första semesterveckan sa swich! Började med helt magiskt varma och härliga dagar. Vi har ätit pizza på stranden en fin och varm sommarkväll, badat i både sjö och pool, ja faktiskt till och med jag. Njutit av det härliga vädret och varit ute så mycket vi bara kunnat. Jag och barnen åkte även ut och sov i mina föräldrars hus en natt medan dom är i utlandet. Sen sa det PANG och Hanna fick feber och blev sjuk. Ett par dagar senare var det Mayas tur. Och här är vi nu i sjukstugan. Maya är inne på dag tre med feber och halsont. Som pricken över i så har dom båda en hemsk hosta och sömn har det inte blivit mycket av den senaste veckan. Men sånt är väl livet. Nu hoppas vi det snart ska vända och att vi vuxna klarar oss. På lördag fyller Patrik år så då vill vi vara pigga och krya.
 
 
Känner mig väldigt instängd och en aning kvävd första sommaren i vår nya lägenhet. Jag visste det skulle komma förr eller senare. Kanske inte minst pga "balkong-situationen". Mitt tålamod är totalt slut nu efter över 3 månaders väntan. Tyvärr ser det ut att kunna bli framskjutet slutdatumet också. Men det finns ingenting vi kan göra åt den saken. Tar några djupa andetag, öppnar köksfönstret på vid gavel och hänger med huvudet utanför för att andas luft och känna solen i ansiktet.
 
Tur vi har min syster och familj ett stenkast bort och förra helgen träffades vi ute i en park i närheten för att grilla tillsammans. En riktigt mysig kväll. Och det är väl såna saker man får göra för att komma ut lite.
 
Har även hängt hos mamma och pappa lite för att kunna strosa utomhus. Vattnat deras blommor, suttit i växthuset och läst bok och blundat med näsan mot solen lutad mot husväggen. Och så tar jag de tillfällen jag kan att smita ut på en promenad i skogen mellan stunderna att ta hand om mina sjuklingar.
 
 
I söndags passade jag och Patrik på att åka till soptippen för att slänga allt skräp som jag fyllt eftersom i min bil. Vi hamnade även på Erikshjälpen för en titt som ligger på samma ställe. Jag fyndade några nya köksstolar, då planen att dom "gamla" ska få flytta ut på balkongen så fort det blir klart. När vi kom hem så bakade jag munkar för första gången. Har tänkt i evigheter att jag måste testa men det här med att fritera gör att jag gärna dragit mig för det. Men nu bara gjorde jag det. Inte alls så komplicerat eller avancerat som jag tänkt mig, egentligen. Även om hela familjen blev engagerade i det. En tog tid, den andra friterade och den tredje fångade upp varje munk och doppade i socker. Om det blev gott? MUMS! Passade även på att frysa in ett helt gäng som man kan ta fram och tina och dekorera sedan. Perfekt till sommarpicknickarna. Nu längtar jag lite extra efter det.
 
 
När jag är första husvakt och blomvattnare har jag ju även turen att fånga upp det blommande pionerna och smultronschersminen. Underbart! Något att njuta av här hemma när dagarna inte är jätteroliga såhär på semestern just nu. Men så fort det vänder så kan det bara bli bättre sedan. Visst? Om ett par veckor så åker jag och Patrik till fjällen för att fjällvandra. Det är en sådan sak jag längtar lite extra mycket efter nu.
 
Eller har jag nämnt många saker jag längtar lite extra efter nu kanske?