FJÄLLEN
Igår morse när barnen hade gått till skolan packade vi in oss i bilen. För en helg i Edsåsdalen för mig och Patrik. När vi kom hit så sken solen och vädret var på topp. Det har smält och blivit aningen för blött men vi gav oss ändå iväg på en skotertur. Stannade till uppe på fjället för att grilla lite och sitta i solen. Så himla härligt. Hade dock kanske inte räknat med att solen skulle ta så bra där på eftermiddagen, så jag ser ut som en tomat i ansiktet idag. Tur svärmor hade solkräm i husvagnen så idag har jag kletat in mig i solskyddsfaktor 50. För även imorse sken solen och vi påbörjade en vandring upp till Vita Renen. Dit var vi i somras också och fortsatte därefter upp till toppen på Renfjället. Idag blev det ingen topptur men en ganska lång tur upp på fjället ändå. Underlaget och vägen dit idag var betydligt jobbigare än sommartid. När vi kommit ganska högt upp så forsade vattnet över leden. Det hade spruckit i sär och var ganska djupt (och brett för den delen). Det såg ut för ögat som att man kunde gå i närheten men där sjönk man snabbt ner. Patrik tog sats och hoppades kunna hitta fläckar där snön skulle hålla men det gjorde den inte. Han sjönk snabbt ner till knäna och fastnade till på flera ställen innan han var över på andra sidan. Kvar stod jag. Vi försökte klura på hur jag skulle ta mig över och Patrik försökte hitta grenar att lägga över som skulle ge mer jämn vikt för mig att ta mig över. Gick inte så bra. Vi övervägde att gå varsin väg och mötas upp längre bort om det gick. Men så kommer ett gäng pensionärer på längdskidor. Dom krånglade sig över på ett ställe. När gubbarna var över på andra sidan skämtade med dom med Patrik att han fick ta fram yxan och hugga ner träd så jag skulle komma över. Men så vänder två av gubbarna och säger åt mig att jag ska balansera över på deras skidor. Herregud. Bara för mig att försöka närma mig dom gör att jag sjunker igenom på en gång. Jag får vända. Den ena gubben backar närmare mig och säger åt mig att hålla i honom och så ropar han "höger, vänster, höger vänster" tills vi är framme vid nästa gubbe. Där lägger dom skidorna omlott varandra och jag får försöka balansera över till nästa man och får lånar stavar av gubbe nummer 1. Här står vi nu mitt i "forsen". Ramlar vi blir det total plask och jag får nog simma istället, haha. Men då ropar dom igen "Höger, vänster" medan jag trampade bakom på skidorna. Som räddare i nöden tog vi oss över och jag får krypa till fast mark. Patrik skrattade gott åt det här och fångade allt på film. Vilken syn. "Så typiskt dig att hamna i något sånt här", säger P efteråt. Jag sjunk däremot igenom ordentligt bakom på skidorna innan vi kom fram hela vägen så jag blev ordentligt blöt om framförallt ena foten. Men man ger inte upp vandringen för ett fotbad efter vägen.
Den andra vägen ner var dock inte helt blötfri den heller. Oj, så mycket vatten bitvis. Vi har krupit fram, skuttat över och traskat i djup snö bitvis. Svettiga, blöta och glada.
Man känner sig nog aldrig så levande och fri som att få vara ute i naturen på det här sättet. Men visst har det varit ett äventyr både med skotern och vandringen den här helgen. Jag har varit livrädd emellanåt men också fyllde med energi och fått en riktig kick i kroppen.
Nu är jag helt slut. Vi har hängt i husvagnen efter dagens vandring. Solen försvann, ombytt till torra kläder och tomatansiktet får en vila. Om en stund ska vi grilla till middag och vi kopplar av och samlar energi.
Älskar att dela allt sånt här med min Patrik. Vilket team vi kan vara. Men nu längtar jag också hem till våra tjejer så ofantligt mycket. Imorgonbitti styr vi kosan hemåt när det ändå ska komma mängder av både snö och regn från Edsåsdalen till Sundsvall.
Så fina ni är!