MOT NYA HÖJDER
Hjärnan har varit så upptagen på sistone att jag nästan glömt bort att vi gått in i Juli. Inte förrän imorse slog det mig. Det har varit så tunga, omtumlande och utmattande veckor. Det känns som jag levt i någon slags overklighet. Men så i onsdags ringde det från ortopeden i Umeå med de allra bästa nyheterna jag kunde få. Så nu sådär i efterhand så känns det knappt som jag förstår vad jag just varit med om. Men det absolut viktigaste av allt är att allt är BRA! Så nu ska det njutas och levas av den här sommaren på riktigt.
I och med att vi inte visste om vi skulle komma iväg till Kreta förrän i onsdags, så har det känts totalt avlägset. Samma kväll var det fullt upp med att packa för Patrik och Maya som drog iväg till Piteå på torsdag morgon. Mayas fotbollslag har spelat Piteå Summer Games och dom verkar haft det så himla roligt. Vilken upplevelse för tjejerna. Även om inte matcherna gick just som dom önskade så har hela grejen varit fantastisk. Har fått följa på avstånd med videos och bilder som föräldrar och ledare tagit. Vilket pepp och röj! Men kan det bli annat när det är 800 fotbollslag från världen över som möts på samma ställe.
Kvar hemma blev jag och Hanni. Fortfarande helt oförstående om att vårat plan till Kreta går om 25 timmar. Patrik och Maya sitter i bilen på väg hem från Piteå nu och väntas komma hem först ikväll. Jag har en miljon saker att göra på min lista, men det går förbaskat trögt. Jag får alltså agera packningsansvarig till fyra personer och där briljerar jag inte i effektivitet direkt. Jag känner mig helt oduglig och omotiverad till att packa ner en massa saker. Hur svårt kan det vara? Packningslistorna är långa och visst har jag kommit en bra bit på vägen men kommer av mig med annat hela tiden. Vi ska också rensa kylskåp, städa åt Gose, vattna alla växter ordentligt, slänga sopor, ladda telefoner och plattor, måla tånaglar, duscha, plocka ihop allt det sista, tvätta klart. Jaa alltså. Klockan är 14 och här sitter liksom jag.
Dags att ta tag i dagen.
Ska försöka vara bättre på att uppdatera bloggen under resan. En resa jag verkligen inte förstått att vi är på väg på. Förr var det en självklarhet och man hade den där känslan i magen att man var på väg varje sommar. Full av längtan och förväntan. Nu är det FEM år sedan vi åkte sist. Som att man vant sig vid att vara hemma nu och tappat det helt. Visst längtar vi men det känns lite overkligt. Allra helst efter den starten vi fick på den här sommaren. Jag hoppas att hela jag landar med planet på marken på Kreta. Det kommer bli jättehärligt det vet jag.
Ha en superduper härlig semester nu!!