RETHYMNO
Hela gårdagen gick åt till att resa. Vi startade vid kl.9 på morgonen hemifrån och var framme på Hotellet i Rethymno vid 21.30. Vi lämnade ett regnigt och kallt Sverige och slogs av den varma väggen i samma sekund som dörren till planet öppnades. Den känslan.
Resan gick över förväntan ändå. Även om den startade och avslutades med en panikslagen gumma som bara ville vända om hem igen. Vi var ett bra team under resans gång och vi tog oss fram. Trots att vi tog en extra tur runtom Arlanda så pappa körde fel några gånger, haha. Vi har bara gjort den här resan "hundra" gånger förut. Jag kände mig helt lugn hela vägen fram till att planet började skjuta på i full fart och vi var redo att lyfta. Det var ett ordentligt regnoväder över Sthlm och de varnade innan att det kunde bli lite turbulent tills att vi kom upp på höjd pga vädret och sedan skulle det vara fint resten av vägen. Jisses säger jag. Den där flygresan fick en riktig kickstart innan vi hade tagit oss upp. Det kände som vi åkte lika mycket i sidled fram och tillbaka som uppåt. Vi hamnade dessutom på raden allra längst bak i flyget och oturligt nog (och första gången någonsin för min del) satt vi utan fönster. Och fick tjuvkika fram vid fönstret precis bredvid dom som satt framför oss. Men i övrigt så rullade allt på riktigt bra ändå.
Inte förrän vi hämtat våra resväskor på flygplatsen och möttes av vår chaufför vid utgången med skylten "Apostolakis" slog känslan till på riktigt. Som att jag förstod att vi var tillbaka. Kände mig nästan tagen och rörd när vi gick där och drog våra resväskor mot vår taxi. Medan den vackraste solnedgången visade sig på himlen.
När vi kom fram till hotellet och fått våra rum så blev det ett snabbt klädombyte innan vi gick ner på hörnet mot "vårt" souvlakiställe. Vi tog sedan en tur ner till stranden bara för att få känna sanden mellan tårna och doppa fötterna i havet. Cikadorna spelade, det är egentligen helt kolsvart ute, men fullmånen sken upp himlen i mörkret. Barnen fnittrade och Hanna skrek rakt ut "Wooo, hihi! SANDEN ÄR SÅ MJUK". Det är så märkligt på något vis, nästan som att få visa barnen för första gången igen. Trots att det är åttonde gången Maya är hit och femte gången för Hanna. Men det har hänt så mycket dom här fem åren och minnena bleknar fort när man är barn. Maya ändå kommer ihåg en del, men inte så mycket som jag kanske trodde hon skulle göra. Men plötsligt kommer det "Jag kommer ihåg det här...". Och dom på hotellet gapade nästan när dom såg hur stora barnen hunnit blivit. Jag förstår det. Flera har sagt att man kan tro att Maya är min syster istället. Roligt för mig, mindre kul för henne antar jag, haha. Men den kommentaren har man ju själv fått genom uppväxten, så jag förstår.
Idag har vi badat och solat en stund. Försiktiga med solen första dagarna. Men alltså HAVET. Jag ska bada mer än någonsin den här gången. Jag ska njuta mer än någonsin. Jag ska leva och ta vara på varje sekund här. Det är som en stor lättnad och avkoppling att äntligen vara på plats. Vi är här! För en vecka sedan såg hela livet helt annorlunda ut och vi visste inte ens om vi skulle komma iväg. Men här är vi. Livet ♥
Ikväll ska vi åka till min faster och yngsta kusinerna. Kan inte förstå att det är så många år sedan vi sågs.