JULMYS & SJUKSKRIVNING

Sedan ungefär 2,5 vecka tillbaka är jag hemma och sjukskriven. Ett otroligt jobbigt och overkligt beslut. Utan en läkare som intalat mig att jag behöver det, att jag måste ta det på allvar med mina symptom och min situation så hade jag inte varit där jag är idag. Jag har känt det i snart två år. Att snart klarar jag inte mera men kämpa bara lite till. Kämpa ännu lite till. Men det här året har varit rakt igenom döjobbigt. Min hälsa har sviktat otroligt med långa jobbiga sjukdomsperioder, svimmat, krampat, tappat bort mig själv på gator där jag alltid går, plötsligt glömt bort hur jag kör bil, obeskrivlig trötthet, svår ångest, stora problem med andnöd (som delvis sägs kunna vara astma) och ett hjärta som jag trott håller på att ge mig en hjärtinfarkt gång på gång, kronisk magkatarr och gallbesvär, så mycket värk och ont i kroppen och huvudet... jag kan fortsätta men jag tror ni redan förstår. På det har sömnbristen varit total i flera år. Första veckan som jag själv sjukskrev mig trodde jag att jag höll på att dö varje dag. Önskar ingen människa den känslan och smärtan jag kände. Andra veckan kunde det pendla från dag till dag men jag bestämde mig ändå för att jag skulle gå tillbaka och jobba. Tills att min läkare ringde och fick mig på helt andra tankar. Det är en sådan lättnad när någon utifrån ser och hör. När någon proffesionell inom området säger det jag egentligen redan visste men man själv inte är kapabel till att bryta det, utan tror att man är omänsklig och bara ska fortsätta att kämpa tills benen inte längre bär. Först blev jag jättestressad men redan dagarna efter kom lättnaden. Lättnaden över att någon annan valde att hjälpa mig att dra i handbromsen för en stund. Mitt liv och min situation kommer inte att förändras på dom här 5 veckorna jag är sjukskriven nu. Men det ger mig möjlighet till så mycket mer vila, färre måsten som stressar mig och tid till att landa och återhämta mig för att orka mera igen. Att kunna lägga min energi och fokus på bara det jag absolut måste och ändå få tid över till mig själv, min hälsa och saker som får mig att må bra. Är tacksam för det.
 
 
Ihelgen var jag, mamma och Hanna till Svartvik på Jullördag. Första julmarknaden  jag varit på sedan Maya var liten. Jag fick äntligen besöka Petters Keramikfabrik som jag längtat så efter sedan förra sommaren. Köpte med mig en mugg hem därifrån och drömmer om att en dag ha mitt egna lilla skjul med en plats att kunna smita ut till och få dreja.
 
Vi har också julpyntat på det enklaste vis. Jag lägger ribban lågt och kravlöst i år. Har köpt färdiga fina kalendrar till barnen, några julblommor, gjort adventsljusstake med mossa och kottar och fyllt vaser med enris och tallris. Hängde upp julstjärnor och tog fram adventsljusstakar. Behöver inte vara mer än så. Det enda som saknas är julgranen men den får vänta lite till. 
 
 
Hanna ville ha adventsgran i år med. Så klart hon ska få det. Den har hon pyntat själv med sådant som låg nedstoppat i jullådorna sedan tidigare år. Här skymtar ni också hennes nya rum. Eller nytt och nytt. Vi har möblerat om och jag tapetserade om det i en enfärgad matt tapet för kanske en månad sedan. Hon är nöjd och det är det viktigaste.
 
I år har jag tid att julbaka när jag känner för det. Har tänkt i tre veckor att jag ska baka första saffransbullarna, men det har inte blivit av. Någon dag ska jag iaf göra det. Saffransbullar, knäck, pepparkakor och kanske någonting mer. Maya fyller ju visst 13 år strax och då bör man väl ha något fika att bjuda på om någon kommer och hälsar på ♥
 
 
Nu ska jag ta och äta en portion risgrynsgröt. Det är gott det.

Kommentarer :

#1: Jasmine

Ta hand om dig. <3

Din nya mugg är så fin!

Bilderna i detta inlägg inspirerar mig, tack för det.

Njut av adventstid.
Kram

Svar: Tack så mycket! Känns fint att höra.
Ha en fortsatt fin advent!

Kram
Eleni Apostolakis

skriven
#2: Mimmi

Din beskrivning av ditt mående väcker minnen hos mig både fysiskt och psykiskt och en sorts sorg som inte riktigt går över.
Det är dags att sluta kämpa Eleni, det är dags att ta hand om dig själv och livet du har framför dig.
Kram

skriven

Kommentera inlägget här :