Vardagligt

LIVET HÄR OCH NU

Tiden går. Saker blir bättre. Saker bli sämre. Men någonstans under vägen de här 2-3 månaderna jag varit hemma så har jag ändå kommit framåt. Lärt mig så mycket nytt. Både om mig själv, livet och om andra. Den första tiden jag var hemma ser jag tillbaka på i backspegeln nu. Det är inte alls länge sedan men skillnaden är stor. Jag har varit otroligt otroligt dålig. Sjuk. Det är nästan skrämmande hur jag själv verkligen försökte och trodde att jag skulle kunna pusha det ännu längre. Den första tiden var hemsk. Jag kunde inte sitta och ha ett vanligt samtal med någon i familjen utan att få svår andnöd. Jag var tvungen att hela tiden tänka på att andas för att faktiskt andas. Det har känts som mitt hjärta tänkt ge upp och jag knappt kunnat stå på benen. Hade extrema smärtor i halva kroppen och leder som svällde upp. Vilket begränsade mig mycket i hur jag kunde röra mig eller bara sitta och ligga för den delen. Min mage var så dålig att jag knappt kunnat ätit. Jag glömde bort hur jag körde bil, medans jag körde. Jag tappade bort mig på gator som jag alltid brukar gå på. Och egentligen är det inte stopp där. Samtidigt som man ska försöka få livet att rulla på och att ta hand om sin familj. Det har varit oerhört tufft.
 
Nu förstår jag att det är mycket som kom ikapp mig när jag äntligen fick tid till att landa något. Det behövde bli sämre först, innan det kunde börja bli bättre. Nu ser jag ljuset i tunneln och har ibland riktigt bra dagar. Jag börjar känna igen mig själv. Det här med att hushålla med energi är jag desto sämre på. Det är så svårt att spara på den när man känner sig piggare och har lust till saker. Men jag har kommit in i ganska bra rutiner åt mig själv ändå. Prioriterar mina promenader och min träning. Håller det på en nivå som dagsformen kräver. Peppar mig själv men pressar inte. Accepterar dagen och min egen förmåga.
 
 
Det kommer alltid vara saker att behöva kämpa med. Vissa saker kommer man inte ifrån. Men det är viktigt att ge sig själv de bästa förutsättningarna att möta det. Och det är bara den biten jag kan kontrollera och göra någonting åt på riktigt.
 
Dagarna går upp och ner. Dom är bättre och dom är sämre. Men jag tillåter mig att njuta fullt ut dom bättre dagarna och det ger mig mycket för att hantera dom sämre. Nu ska jag alldeles strax koppla upp mig på veckans föreläsning. Det är del.5 i stresshanteringskurs. Nästa vecka ska vi börja träna på gym och göra yoga tillsammans två gånger i veckan. Jag ser fram emot det, bara livet går ihop i övrigt. En dag i taget.