ELENI APOSTOLAKIS

 

Idag har jag och mamma varit och veckohandlat. Fast jag varje söndag går igenom reklamblad och skriver matlistor utefter det vi har hemma och det som är på bra pris så drar det ändå iväg. Det har blivit så ofantligt dyrt att leva. Man känner sig inte direkt upplyft varje gång man kommer från mataffären.

 

Jag hann inte mer än hem och packa upp alla kassar så kom Hanna från skolan och det var dags för digitalt utvecklingssamtal. Om jag fick välja så skulle jag göra nästan allting hemifrån. Det underlättar massor och minskar på stressen. Skulle nog utan problem kunna jobba hemifrån och gör det mesta här. Men så är jag också en riktig hemmakatt.

 

Om en stund ska jag hämta Maya på skolan för att bara åka hem och byta om, sen vidare på fotbollsträning. Kommer bara hinna hem och vända för att hämta henne igen. Så det är nog dags att påbörja någon mat redan nu. Men jag  o r k a r  inte. Har varit så trött senaste dagarna så jag nästan känner mig sjuk. Den här veckan har dessutom en hel massa tider att passa (egentligen som vanligt) men jag behöver försöka hitta dom här stunderna till återhämtning och lyssna på min egen kropp en stund. Det är nämligen min sista vecka hemma och sjukskriven. Nästa vecka kör vi igen och då blir det ännu fler tider att passa. Jag måste verkligen försöka få ihop det här och hitta ett bra sätt att få både livet och mig själv att fungera. Det ska nog ordna sig men det mesta behöver ta tid.