I VÄNTANS TIDER
Nog för att jag kunnat kopplat bort allt som heter jobb och verkligheten på något vis. Det har jag verkligen. Det känns som det var evigheter sedan vardagen var igång och ändå är jag inte redo för den igen. Nu kommer den inte starta fullt ut än på några veckor men att semesterns sista dag snart är förbi känns ändå. Imorgon börjar Patrik att jobba igen och även om min semester är slut så börjar min jobbvecka med två lediga dagar. Lyxigt, jag vet. Pga saker som hände innan min semester så blev min ledighet längre än det var planerat. Vilket betyder att jag redan varit hemma i 6 veckor! Och i och med att jag inte börjar förrän på onsdag så kommer jag totalt varit hemma i nästan prick 7 veckor. Låter helt galet när jag säger det men jag tror också att jag behövt det mer än någonsin.
På semesterns sista dag har vi varit till Stornäsets naturreservat igen. Det var ungefär där den här sommaren och ledigheten började. Så på vägen dit var det med blandade känslor i kroppen. Nästan som att återuppleva alla känslor i början av sommaren igen. Som att tiden stått stilla. Men det kändes fint att komma dit idag. Vi tog även med min syster och hennes familj. Vi försöker ta många steg tillsammans för att lilla bebis ska vilja komma ut. Nu går vi alla i väntans tider och tycker han ska göra entré. Tänk att jag ska bli moster igen! ♥
Vi hade turen att en massa kor stod i skogen där vi kom och gick. Dom är så maffiga och jag älskar deras frisyer och nyfikenhet. Hade jag varit en ko så hade jag absolut sett ut sådär. Jag gjorde också några tappra försök att få fotograferas tillsammans med dom och inte minst att försöka locka på dom. Det gick uppenbarligen inte allt för bra. Dom kom lite närmare ett tag men sen ställde dom sig och tittade på mig och undrade nog vad jag höll på med.
Vi fikade nere vid havet och fick en riktigt härlig dag. Den stoppar vi in i minnesbanken från sommar 2023. Imorgon är det dags för blåbärsskogen. Så nu tar vi vara på sommaren som är kvar.