Som en gång i tiden
Alltså den här lilla tjejen, oj vilken kärlek. När vi nattat minsta hjärtat dukade vi upp till kvällsfika ute på balkongen - Jag och Maya. Första gången för i år så här sent mot kvällen. Vi har pratat, skrattat, många funderingar och kramats massor. För en stund kändes det precis som det en gång varit. Vi två har mer eller mindre suttit ihop och tillbringat massvis med tid tillsammans. Det är något jag är evigt tacksam över. Vi har gjort så många härliga, roliga och mysiga saker och ibland kan jag erkänna att jag saknar det samtidigt som jag önskar mer än allt att jag hade minst lika mycket tid tillsammans med Hanna. På samma sätt som jag haft med Maya. Men nu är dom två som jag försöker dela mig för så dom ska känna sig lika viktiga och lika älskade. För det är precis vad dom är. Tror ändå det är viktigt att göra sådana här små saker med var och en för sig, att bara kunna fokusera på en i taget stundvis. Sedan blir det en annan sak när de är lite större båda två och vi kan göra fler saker ihop också. Men åh, vad jag är glad för den här kvällen jag tillbringade ensam med min stora lilla tjej ♥
Ja, efter en massa slit och släng med rensning av lådor, garderober och det mesta som kom i vår väg slutade den på bästa sätt med bästa sällskapet. Ser mig själv i Maya allt mer med tiden. Personlighet och intressen ligger nära mig själv och det är så roligt att se hur det utvecklas. Ibland känns det som ingen förstår varandra bättre än vad vi gör. Det ska bli så spännande att se vem Hanna kommer att bli, vad hon kommer tycka om att göra och hur hon kommer att vara som person. Det är en underbar resa ♥
Kärlek <3 <3