ELENI APOSTOLAKIS

Kan man inte stå ute och plantera för kylan så tar man in planteringsbordet och fullbordar ändå dagens planer. Både basilikan och tomatplantorna har börjat växa på sig ordentligt. Jag planterar om, fyller på med jord och vattnar noga. Jag som alltid haft de mest ogröna fingrarna man kan ha, har börjat tycka det här är otroligt roligt och jag älskar att se hur det växer och gror. Min trogne kompanjon Hanna är minst lika intresserad och hjälpsam. Tänk om vi hade haft det där växthuset jag drömmer så om. Oj, vad vi antagligen skulle spendera många många timmar där. Men nu står vi här vid vårt lilla planteringsbord och tycker ändå det är riktigt mysigt att pyssla om våra små gröna blad. Hanna fick äran att fylla två nya krukor med jord och där har vi satt dill och koriander. Smultronen vi satte för ungefär en månad sedan gav upp ganska ordentligt. Samma sak har hänt flera år i rad nu. Vet inte vad jag gör för fel. Men vilket fall tänker jag att vi satsar på att köpa färdiga plant där istället. För klart vi ska smultron. Och tänk sedan den där dillkvisten man kan plocka och lägga direkt på den nygrillade fisken. Och basilikan som redan nu doftar så gott så både jag och Hanna är där med näsan flera gånger om dagen. Att dra in allting för att stå och plantera inomhus gav mig tre gånger så mycket att städa efteråt, allra helst när man har en treårig hjälpreda, men det var också tre gånger så roligt att göra tillsammans. Sedan packade vi ihop för att åka och veckohandla och hämta ut paket innan vi hämtade hem Maya från skolan. Hon som mest bara vänder i dörren på måndagar för fotbollsträning. Vad ska jag hitta på när båda barnen blivit så stora så alla andra aktiviteter blir roligare än att vara med mamma? Försöker verkligen ta tillvara på de här stunderna så mycket jag bara kan. Känner mig otroligt rik och lyckligt lottad - Inte på pengar men på kärlek.