ELENI APOSTOLAKIS

Tänk att jag har turen att ha det bästa frukostsällskapet varje morgon. Extra bra är det när vi som idag och igår dessutom är lediga och kan ta dagen med lugn och ro. Maya är nu mera så stor så hon går själv med kompisar till skolan så nu slipper vi dessutom det momenten. Att släpa sig ut i ur och skur med motvillig eller trött lillasyster. Bara det har underlättat vardagen en hel del.

 

Har varit helt osannolikt trött den senaste veckan. Kanske har det med det dystra mörkret som börjat återvänt. Och bara en sådan sak som att komma tillbaka till vardagen med jobb, skola, förskola, träningar, läxor, tandläkartider, vaccinationer. Ja, nu börjas karusellen igen och kalendern börjar bli fullsmetad. Igår var vi på föräldrarmöte på skolan. Snart är det dags för utvecklingssamtal. Ibland blir man nästan förvånad över hur mycket tider och saker man har att anpassa sig efter. Men det är väl så livet är.

 

Igår slumrade jag en stund på sängen bredvid en liten gostjej som tittade på film. Det hör verkligen inte till vanligheten men jag behövde det nog. Tog sedan tag i att röja undan en del utomhus. Fina blommor flyttar in och allt vad det varit i blomlådor och krukor utomhus har fått säga adjö. Det är så trist med hösten. Verkligen som att ta farväl på riktigt. Allting dör och blir sådär grått och dystert. Men även där är det bara att gilla läget. Får lust till att fixa mycket inomhus iaf. Vill egentligen så otroligt mycket men känner att energin inte riktigt finns där som jag önskar. Den kommer väl tillbaka.